- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Vår och kärlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— — — — —
En yngling där med hoppets mod
i trädens skugga gick,
och våren glödde i hans blod
och längtan i hans blick.»
I denne yngling se vi nu kornett Karl, vilken med
den fullhet av ljuv och frisk känsla, som allena livets
och naturens morgontimme förenade skänka, blickade
omkring sig, än upp till den klara blå himlen, än ned
på det i morgondaggens diamanter lysande gräset, än
till det avlägsna fjärran, där rosenfärgade lätta töcken
drogo sig allt längre och längre bort.
En ljuv balsamisk fläkt, buren på smekande zefirers
vingar...
Så långt hade jag skrivit under känslornas allt mera
stigande värme, då jag hastigt fick känna en så stark
ånga av rosenessens, att jag blev yr i huvudet; tillika
förnam jag ett starkt susande och surrande omkring
mig. Jag lyfte pennan — som just i detta ögonblick var
liksom skengalen — från papperet och såg mig om.
Vilken syn! Rummet var uppfyllt med små lysande
keruber, med rosenkransar i händerna, rosenkransar på
huvudet, och vilkas oupphörligt dallrande vingar
åstadkommo det besynnerliga surrandet. Ju längre jag
betraktade dessa förunderliga varelser, desto mera
bländande och förvillande tycktes mig de färger, som
glänste i deras ögon, på deras kinder, deras vingar m.
m. Och då jag från dem vände mina ögon på andra
föremål, se! då syntes mig mitt bläck vitt, mitt papper
svart, min gula vägg var grön, jag själv — i spegeln —
couleur de rose. Ej underligt om rosendoft steg mig i
huvudet.
Nu kände jag igen de små skälmarna; jag hade sett
dem förr, och vem har ej sett, vem känner dem ej? Det
är de, som omgyckla den sjuttonåriga flickan och vrida
hennes huvud litet på sned. Det är de, som förvilla
ynglingens syn och låta honom i sin framtids tabeller läsa
nöje och nytta i stället för nytta och nöje. Det är de,
som vålla att man gör sig mycket besvär för ingenting,
springer tio mil efter en lyktgubbe, och att man en
annan gång ej ser klart nog för att lyfta upp handen och
taga fast sin lycka, som gick helt nära förbi. Det är de,
som likt aprilväder fara omkring, narra hela världen
och göra narr av hela världen; som göra att P. gifter
sig, att B. blir ogift och att båda göra orätt; som föranlåta
att A. säger »ja», att J. säger »nej» och att båda
försagt sig. Det är de, som tränga på själva bankiren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:36:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/familjen/0103.html
