- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Gräva genom jorden m. m.
- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Gräva genom jorden m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klagomål över sin fästman. Men hon teg, tryckte ofta
min hand och fortfor att gråta.
Då vi vände av i en sidoallé, kom en figur insvept i
kappa långsamt gående emot oss. Professor L:s röst
ljöd ifrån denna och tilltalade Julie med vänligt skämt
över hennes romaneska smak för aftonpromenader. I
det han nalkades, fick han se hennes förgråtna ögon och
blev hastigt stum och allvarsam.
»Professor L.», sade Julie halvt lustigt, halvt ännu
med gråten i halsen, »säg mig vad skall man göra, då
man inser att man begått en stor dårskap och ej mer
kan göra den om intet.»
»Då», sade professor L., »måste visheten bära dårskapens
följder.»
»Och man skall bli olycklig för hela sin livstid?»
»Olycklig skall man ej bli, men bättre och klokare
skall man bli, och använda det begångna felet som ett
trappsteg, på vilket man stiger för att komma närmare
fullkomligheten.»
»Det låter vackert, i synnerhet mycket uppbyggligt,
— och emellertid skall man kunna ledsna vid vishet och
fullkomlighet och hela livet — och finna var dag odräglig.»
»Blott en ganska svag varelse», sade milt professor
L., »skall kunna så sjunka till levnadströtthet och olust.
Den mest dystra och glädjelösa ställning i livet har sina
ljuspunkter, blott man vill se dem. Inom oss själva
skola vi i alla sorger och betryck säkrast finna
hugsvalelsens källor. Då våra omgivningar störa eller plåga
oss, låt oss söka en fristad och ett inre liv inom oss. Då
skola vi säga med Hamlet: ’O, jag kunde låta stänga in
mig i ett nötskal och tro mig vara herre över en omätlig
värld!’ Att lära känna denna värld, som lever inom oss,
ordna den, bringa den till klarhet och fortskridande
utbildning, är en njutning, som ingen ställning i livet kan
betaga oss, och en njutning, som man snart skall
erkänna såsom tillräcklig att låta oss älska även det
kulnaste jordeliv. Lära att tänka är lära att leva och njuta.»
»Men», suckade Julie, »huru skall man lära att tänka
med en...»
Med en man, som bara tänker på kalops? fullbordade
jag i andanom.
»Goda böcker», fortfor L., »äro milda tröstare, ledare
och vänner. Med dessas tillhjälp skall man, om man
allvarsamt vill, ej gå miste om att bringa sitt inre i
jämvikt och bestånd.» Han teg ett ögonblick och tillade med
värme och rörelse: »Mina böcker, huru mycket har jag
ej att tacka er för!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
