- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Gräva genom jorden m. m.
- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Gräva genom jorden m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ni har varit olycklig?» sade med innerligt deltagande
Julie.
»Allt vad jag ömmast älskat på norden, har jag
förlorat, och det ej blott genom döden. Sedan mina barnaår
har denna prövning förföljt mig. Allt vad jag innerligt
fäst mitt hjärta vid har blivit mig frånryckt. Mången
bitter stund har gått förbi, innan jag förmått undergivet
böja mig för den evigt Godes vilja, och ännu...»
»O, den som kunde trösta er!» utropade med barnsligt
innerlig hängivenhet Julie.
»Jag har», fortfor L., »sökt härda mitt hjärta, för att
bevara det från att så bittert lida, jag har länge
kämpat mot dess känslighet, jag är ej ung mer, och ändå
(detta sade han sorgligt leende) får jag kanske snart
återgå till mina böcker för att söka tröst.»
»Jag ville vara en bok», sade Julie med tårar i
ögonen.
Professor L. såg på henne med faderlig... nej icke
precis med faderlig, men ändå obeskrivlig ömhet. »Goda,
älskvärda flicka!» sade han med sin sköna, harmoniska
röst, och fortfor efter ett ögonblick mera lugnt: »Det
är svaghet att klaga. Styrka att bära finna vi i bönen
och i våra plikters utövning. Låt oss hämta kraft ur
dessa källor.»
Han räckte Julie handen, som gråtande gav honom
sin.
I detta Ögonblick kommo vi in i en berså, varest
trenne små svarta figurer, som tycktes stiga upp ur
jorden, mötte våra förvånade blickar. Och knappast
mindre förvånade blevo vi att igenkänna små paltarna
och en lekkamrat till dem, stående ända till midjan i en
grop och inbegripna i en djup fundering. På våra
förnyade frågor över deras förehavande följde från deras
sida först tigande, sedan några grumlade ljud, slutligen
yppandet och det något orediga förklarandet av deras
stora hemlighet. De hade nämligen företagit sig att
gräva igenom jorden, och göra sin familj, i synnerhet
översten, därmed en surpris.
Vad som nu uppehöll dem, var visst icke företagets
svårighet, bah! men en djup tanke, som uppstigit i lilla
Klaes’ hjärna, att då de fått hål ända igenom jorden,
skulle de möjligtvis kunna med detsamma falla igenom,
och var de då skulle stanna... det... det torde nu
professor L. vara god och säga dem.
Vi måste nu allesammans skratta.
Professor L. uppsköt sin förklaring till morgondagen
och skickade vänligt skämtande, pygméerna med
jätteplanerna hem. Ett bud kom i detsamma efter dem och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
