- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- »Klä vitt! Klä vitt!»
- Lövstaholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tårar nog i känslofullhetens urnor — eller som hade jag
själv blivit hjärtängslig vid familjen H. Låtom oss
därför göra en flygande visit hos familjen D. och se om
vi där kunna få litet roligare. Genom kraften av min
trollstav (den eländigaste gåsfjäder på jorden) går jag
att flytta oss, nämligen mina läsare och mig, på ett
ögonblick till
Lövstaholm.
Frukost var inne. Bordet var fullsatt med folk. På
bordet stodo bålar och det proponerades skålar.
»Ta mig tusan!» sade en röst, som kanske läsaren
igenkänner, »har jag ej lust att ännu en gång just i
botten dricka fröken Eleonoras skål!»
Hans pionröda, pigga granne sade vänligt varnande:
»Vad skall Julie H. säga om det?»
»Julie H.? Jag bryr mig, ta mig tusan, litet om vad
Julie H. säger... Fröken Julie får se sig om, huru hon
ställer för sig med sina kapriser. Det kunde falla mig
in, ta mig tusan, att en vacker dag skicka henne igen
förlovningsringen... ja ja!...»
»Skål, Arvid!» skrek löjtnant Ruttelin, »en skål för
självständiga männer!»
»Och för deras vänner!» skrek den lille lord Byron.
»Jagt mente väninnor», viskade han till Eleonora,
»men det passade ej — för rimmets skull — förstår du?»
»Ja, det bryr jag mig litet om», svarade hon.
»Löjtnant Arvid! Löjtnant Arvid P., jag får den äran
att dricka er skål!» ropade brukspatron D.
»Och jag, och jag, och jag!» upprepade flera röster.
»Slå i din grannes glas, Eleonora!»
»Mitt herrskap! Jag proponerar en skål för löjtnant
Arvids fästmö... att hon må besinna sig och vad hennes
lycka tillhörer — och taga honom till nåder åter...»
Kör: »Ja, att hon må...»
En röst: »Mitt herrskap... ta mig tusan... mitt
herrskap, det är något, som jag ta mig tusan, frågar
litet efter. Jag har stor lust att ej ta henne till nåder
jag... men... men att... ja att skicka henne igen
förlovningsringen... ta mig tusan!»
Kör: »Skål för självständiga männer! Skål för
löjtnant Arvid!»
»Och skål för flickor utan kapriser; skål för min
Eleonora och hennes systrar!» ropade brukspatron D.
Kör: »Skål, skål!»
»Det tål!» tillade med en grimas den lille lord Byron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:36:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/familjen/0155.html
