- On this page / på denna sida
- Sista upptåget
- On this page / på denna sida
- Sista upptåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket vaken ut — och han ser, man kunde säga — nästan
nödtorftigt munter ut. Jag fruktar, att hans goda ro är
litet störd. Stackars Arvid! De unga tu ge emellertid
granna fester och kalaser. Gubben P. far (säkert med
avsikt) mest alla dagar här förbi med sitt spann,
svanorna, och sin sonhustru i den vackra landån, och kör
helt långsamt, såsom tyckte han sig köra min lyckas
likprocession; men jag matar mina ankor med glatt
och sorgfritt hjärta, nickar vänligt åt Eleonora och
tackar den evigt gode för min lott.
Det är lördagsafton. Jag väntar min man hem. I
bersån utanför mitt fönster har jag dukat vårt lilla
aftonvardsbord, sparris från vår trädgård, sköna smultron
och mjölk, L:s älsklingsrätter, utgöra måltiden.
Den änglalika Hermina Linnæa pryder just nu bordet
med blommor. Vad hon är skön, vad hon är god, vad
hon är obeskrivligt älskvärd, kan ingen tro! Hon har
nästan stuckit ut oss andra hos våra föräldrar — och
man förlåter henne det dock så gärna. Ack, bror Karl,
du har funnit en skön pärla. Från Medelhavets kuster
skiljes han nu snart, för att i sin älskade nord återfinna
sin livspärla och sluta henne uti äkta ståndets mussla!
Hu! huru kom jag till den trånga bilden? Dock, den
må stå kvar. Blott kärlekens sol strålar in i
pärlemoboningen, skall den gunga fram på livets flod, en liten
Lycksalighetens ö. Karl skriver hem så roliga och
intressanta brev. Hans själ blir liksom ett museum, bland
vars klenoder Hermina skall leva. Det blir ju sannerligen
som pärla i guld. Du vet ju vad som hände min
bror, innan han lämnade oss? En vacker afton somnade
han — kornett, och vaknade — löjtnant. Var det ej
charmant?
I morgon komma mina älskade föräldrar och mina
syskon hit till middagen. Det blir en glädjedag.
Jag har sagt dig huru lycklig jag är och likväl hyser
jag ännu en önskan och en rätt livlig, vars uppfyllande
skulle sätta rågan på mitt lyckomått. Min goda vän,
här är i vårt hus ett litet rum, vackert och trevligt, med
gröna tapeter och vita gardiner (precis som du älskar
det), med utsikt åt ängar, där tjocka kor makligt beta,
vilka giva den skönaste mjölk. I rummet är ett
bokskåp, en... dock, beskriva är så långt! — kom och se
det; och om du tycker om det samt tror att du kan finna
dig med värdfolket — så — kalla det ditt. Min goda
vän, kom till oss — kom!... Nu hör jag L. komma på
långt håll. Han kommer in i mitt rum. Jag skall låtsa
ej se eller höra honom. Man bör ej skämma bort männen
och komma dem att tro, det man lyss på deras steg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
