- On this page / på denna sida
- Sista upptåget
- On this page / på denna sida
- Sista upptåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småsaker — och sedan mamma, som var så orolig och ville
hjälpa mig, men... nå — småningom kom dock allt så
förunderligen i ordning. Lilla guden med pil och båge
hjälpte mig. Min goda L. var, tror jag, ännu mera
angelägen om att behaga mig, än jag honom — ja, han
var och han är gudskelov, riktigt kär i mig. Sedan
jag såg det, blev ingen nöd — jag repade mod. Kor,
kalvar och höns frodades, under hushållets stora gryta
blev det frisk eld — och mamma blev lugn, gudilov.
Och min man — nå, det förstår sig, han var nöjd — ty
jag var nöjd med honom.
Beata, vet du vad jag ber morgon och afton, ja,
stundligen, av hela mitt hjärtas innersta: ’O Gud, gör
mig värdig min mans kärlek, giv mig förmåga att göra
honom lycklig!’ och jag har fått mycken förmåga — ty
han är (så säger han, och det synes) mycket lycklig.
Om du visste hur frisk han ser ut, hur glad! Det är
därför, ser du, att jag håller ordning på honom, han får
ej nu mera fara illa med sig, som förr, och sedan —
sitter han ej mera uppe om nätterna — det har han vant
sig av med. Och ändå tänker och skriver han (det
erkänner han själv) friare och kraftfullare än förr.
Dessutom aktar jag mig noga att störa eller ofreda honom
då han är på sitt arbetsrum, skriver och laser. — Å!...
Då jag bra gärna vill se honom ett ögonblick (han är
ändå bra vacker, Beata!), så smyger jag sakta in, gör
honom något litet puts, såsom att lägga en blomma i
hans bok eller kyssa hans panna eller sådant, och går
sedan helt tyst ut igen och får, då jag vänder mig om
för att stänga dörren, alltid se en skymt av hans öga,
som liksom stjäl sig till att följa mig.
För övrigt arbetar jag på att bilda mig till en riktigt
aktningsvärd pastorska. Jag vill att man skall kunna
kalla L:s hustru ett mönster för matmödrar i församlingen.
Tro ej, att jag med allt detta glömmer bort eller
vårdslösar min yttre människa; o nej! jag rådfrågar
rätt ofta spegeln men vet du vilken spegel jag helst
rådfrågar? Jo, den jag ser i L:s ögon. Det är så roligt
att se sig en beau.
O Beata, huru mycket förädlar det ej, att vara
förenad med en människa, som man högt aktar och
vördar, och som tillika är så god! Som Arvids hustru,
vilken intet-varelse hade jag ej blivit, vilket icke-liv hade
jag ej fört? Nu känner jag, med innerlig glädje, mig med
var dag stiga högre i min egen och i min mans aktning.
Det är en lycksalig känsla — att stiga!
Vet du, att Arvid är gift — för över tre månader
sedan? Hans hustru, Eleonora D., ser alldeles för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
