Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
ur den stora skålen, som han för detta ändamål dragit närmare
sin åtkomst.
"Hvad behagar ni här, mina herrar?" sade Milnwood, i
det han ödmjukade sig inför maktens drabanter.
"Vi komma à Konungens vägnar," svarade Bothwell; "men
hvarför tusan lät ni oss stå så länge utanför porten?"
"Vi höllo på med vår middag," svarade Milnwood, "och
porten var stängd som vanligt här i landet vid denna tid; men
jag försäkrar er, mina herrar, att om jag vetat att någon af
vår goda Kungs tjenare stått utanför — men behagar ni inte
dricka litet öl — eller litet brännvin — eller ett glas
kanari-sekt eller klaret-vin?" fortfor han, i det han gjorde ett lika
långt uppehåll mellan hvarje anbud, som en snål ropare på en
auktion, hvilken motvilligt höjer sitt anbud på någon sak, som han
ifrigt önskar komma åt.
"Klaret för mig," sade en af karlarne.
"Jag tycker mer om öl," sade en annan, "förutsatt att det
är utaf äkta sorten."
"Bättre har ännu ej blifvit brygdt," sade Milnwood; "men
jag kan näppeligen säga detsamma om klareten. Den ä’ klen
och dålig, mina herrar."
"Det hjelps med brännvin," sade en tredje; "ett glas
brännvin emot tre glas vin förekommer allt kurrande i magen."
"Brännvin, öl, vin, sekt och klaret — vi ska’ smaka på
alltsammans," sade Bothwell, "och hålla oss till det som är bäst.
Det är sundt förnuft i det, om också den värsta whig i
Skottland hade sagt det."
Milnwood framtog skyndsamt två stora nycklar, hvilka han
lemnade hushållerskan, ehuru en ryckning i ansigts-musklerna
förrådde den motsträfvighet hvarmed det skedde.
"Hushållerskan," sade Bothwell, "är hvarken så ung eller
så vacker, att hon kan fresta någon att följa sig i källaren,
och anfäkta det finns någon här som det lönar mödan att
skicka i hennes ställe. — Hvad, är det här för mat?" fortfor han, i
det han letade med en gaffel i soppan och fiskade upp en bit
fårkött — "jag tror jag skulle kunna äta en bit — det är så
segt. som om fans mor tillagat det."
"Om det finns något bättre i huset, sir," sade Milnwood,
förskräckt öfver dessa tecken till ogillande —
"Nej, nej," sade Bothwell, "det lönar inte mödan; jag
måste skrida till mitt ärende. — Ni håller er, som jag hör, till
den Presbyterianska Pastorn Mr Poundtext, Mr Morton?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
