- Project Runeberg -  Ur de djurfångande växternas lif /
25

(1901) [MARC] Author: Karl Starbäck - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Djuren fångas i håligheter bildade af bladen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DJUREN FÅNGAS I HÅLIGHETER BILDADE AF BLADEN. 25
finna föda, men märkvärdigare är att i dessa
sannfärdiga, stinkande fängelsehålor lefva tvänne arter insekter.
Icke så att de tillfälligtvis påträffas, utan de finna här
sitt uppehälle, trifvas här och lägga här sina ägg i de på
bottnen liggande kvarlefvorna af växtens byte. I sanning
häpnadsväckande! Huru undgå de att dela sina släktingars
öde? Båda arterna äro på ett säreget sätt utrustade för
detta lefnadssätt. Den vanligaste är en fluga; den lägger
massvis sina ägg bland likrästerna. De ur dessa
framkomna larverna vandra till kannans väggar, och när de
bli färdiga till förpuppning sticka de hål på dessa,
hvarefter förpuppningen försiggår på marken. De ur pupporna
framkommande flugorna begifva sig till kannorna, på
hvilkas väggar de ogenerat klättra upp och ned, tack vare
fötternas beväpning. Dessa äro nämligen försedda med
långa klor, som stickas igenom det lager glatta hår, som
bekläder väggytan, och dessutom äga de på de bakre
benen stora sulformiga sugskifvor, medels hvilka de lätt
hålla sig fast på de glatta delarna. Den andra insekten
har på skenbenen långa sporrar, som synas göra samma
tjänst, som klorna och sugskifvorna hos den förra.
Jag har nu att slutligen i största
korthet omnämna några troperna
tillhörande former, som i allt väsentligt
öfverensstämma med de sist
behandlade. Äfven här äro bladen ombildade
till kannor, men i motsats till de förra
äro dessa håligheter försedda med långa,
slanka, ofta slingrande skaft, och
vidare är den på kannans krön sittande
bladskifvan också skaftad. Till denna
grupp hör det näst Utricularia af alla
insektätande växter talrikaste släktet:
Nepenthes, hvilket också har en
jämförelsevis stor utbredning, nämligen
från Madagaskar öfver Asiens sydliga
delar till Australien och Nya Guinea.
Redan de unga groddplantorna bilda
här en rosett skåliga blad med en
tuppkamliknande bladskifva i toppen. Fig. 24. Blad af en
Så småningom, ju äldre den blir, änd- Nepenthes-art; ungef.
rar växten utseende; bladskaften växa

znat. storl.
2 b.

Verdandis småskrifter. 97.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 7 23:35:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fangvaxt/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free