Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Djuren fångas i håligheter bildade af bladen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
UR DE DJURFÅNGANDE VÄXTERNAS LIF.
ut till långa, tunna, bandliknande skifvor, hvilka
tjänstgöra såsom de vanliga bladen hos våra träd och buskar,
således framförallt upptaga kolsyra; så småningom smalna
dessa och öfvergå till en fin, cylindrisk, elastisk och
ranklik bildning, medels hvilkens slingrande förmåga växten
kan klättra ganska högt; från yttersta ändan af denna
utgår åter den egentliga fångstapparaten, som har form
af en kanna, kruka, tillbringare eller dylikt. Här möta
vi för öfrigt ungefär samma anordningar som hos
Sarracenia: lifliga färger, honungsafsöndrande körtlar och hinder
att fly från fängelset. Dessa senare afvika något.
Närmast öfver den på bottnen samlade vätskans yta finnes
en framspringande list med kanten riktad nedåt, därpå
följer, uppåt räknat, en hårlös alldeles glatt region
öfverdragen af ett blåaktigt vax, på hvilket några fötter
svårligen kunna häfta sig, och slutligen ofvanför denna en
från kannans förtjockade krön utgående enkel eller dubbel
krans af nedåtriktade taggar, hvilka svårligen kunna
genomträngas. Den här befintliga vätskan afsöndras af kannans
väggar och äger den hos köttätande växter så vanliga,
om djurens magsaft påminnande egenskapen att kunna
sönderdela, »smälta», födoämnena. Den afsöndras så
rikligt, att kannorna kunna vara fyllda däraf till hälften;
en betydande kvantitet, då dessa kannor kunna mäta ända
till 7 decimeter i höjd och 1-2 dec. i bredd. Det
berättas också att i dessa röfvarnästen till och med fåglar
till en dufvas storlek blifvit fångade, något som dock
torde få skrifvas på räkningen af en allt för liflig fantasi.
Vanligen ha kannorna och bladskifvorna olika färg: den
förra är hos en art snöhvit med purpurfärgade fläckar,
och mot randen med en varm blåaktig färgton, som
fortsätter inåt i kannan, under det bladskifvan har gulaktig
grundfärg och blodröda ådror. Att de lätt tjusade
insekterna icke skola kunna motstå frestelsen att hälsa på hos
en sådan lockande skönhet, är naturligt, och deras
djärfhet blir till en början rikligen belönad; hela krönet af
kannan och ofta angränsande delar af bladskifvan afsöndra
en myckenhet honung; i synnerhet glänser kannans
mynning af sockersaft, så att man här bokstafligen kan tala
om »honungsmun» och »de sötaste läppar». Massor af
insekter och andra djur låta också locka sig af denna
färgprakt och detta läckert vinkande bord, och kannan är
ofta mycket innehållsrik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
