Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Körner och Minne. Det första hemmet och Schiller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland gästerna i gamle Stocks vindsvåning var
också den nyblivne studenten Körner, vars
estetiska smak här först fick den näring, som den
saknat i det tunga föräldrahemmet. Musik,
deklamation av diktverk, levande charader, detta
1700-talets omtyckta sällskapsnöje, glada samtal – det
hela förfinat och besjälat av Dora och Minna –
allt var för Körner vid början av hans universitetstid
som en frisk livskälla för en törstande, och
hans egen tillbakaträngda älskvärdhet fick
utvecklingskraft.
Minnas skönhet och fina kvinnlighet fängslade
honom genast, och hon å sin sida besvarade lika
varmt hans kärlek. Dessa två unga människor
voro som ett par lyckans solbarn: båda lika
högsinta i karaktärsanläggning, intellektuellt högt
begåvade och varandra jämnbördiga även i yttre
skönhet. Ty Körner var en sällsynt ståtlig man,
hög och rak, med ädla, regelbundna drag och
djupt strålande ögon. Deras gemensamma framtid
skulle också under en lång följd av år bli
solomfluten.
Men gamle »archidiakonus» Körner var
otillgänglig för skönhet och behag. Han ville alls
icke ha en »kopparstickarmamsell» till svärdotter.
Intet kunde beveka honom.
Bland vännerna i Stockska huset var också den
berömde konstnären Anton Graff, sin tids främste
tyske porträttmålare. Ett av hans förnämsta verk
är den unga Minnas bild, som än i dag pryder
väggen i hennes första lyckliga hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
