Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Körner och Minne. Det första hemmet och Schiller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aldrig förr hade konstnären haft en så
fulländad modell, och när tavlan var fullbordad, yttrade
han också, att han aldrig förr målat med sådan
hänförelse. Minna själv var stolt och lycklig att
få giva denna tavla åt sin trolovade. Han å sin
sida blev så gripen vid dess anblick, att han
störtade fram för att kyssa den sköna bilden. Han
hindrades dock i tid, enär färgen ej ännu hunnit
torka, och han lugnade sig också med den trösten,
att »han i alla fall hade originalet levande hos sig».
Livligt övertygad om bildens oemotståndliga
tjusningskraft sände han den, full av glad
förhoppning, till sin far. Men den stränge prästen såg i
det sköna flickansiktet endast en farlig frestelse:
»Det är en hednisk bild, en avgudabild, den
får ej finnas i mitt hus.»
Vredgad grep han en kniv och skar tavlan ur
ramen för att bränna upp den. Men de milda
ögonen blickade från duken på honom med ett
sådant uttryck, att han, upprörd över sin egen
svaghet, ej förmådde tillintetgöra den, utan stack
den hoprullad bakom ett gammalt skåp. Här
fanns den efter hans död och fick sin plats på
det unga hemmets hedersvägg, därifrån det som
sagt ännu tjusar besökaren.
Sin faders samtycke till giftermålet fick den
unge Körner aldrig. Den tyngd, som därigenom
kom att vila över hans och Minnas ungdomsår,
blev om ej avlägsnad, så dock lättare genom det
nu knutna vänskapsbandet mellan dem och den
unge diktaren av »Die Räuber», Schiller, vars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
