Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Theodor som gruvarbetare. Bergmanstudent i Freiberg. Första diktbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kära stenar för länge sedan skingrats. Det är i
sanning med vemod man ser de tomma lådorna,
vilkas rika innehåll en gång så varmt gladde
Körner och Minna som ett bevis på sonens studieallvar.
Längtan till hemmet drev honom ofta tillbaka
till Dresden; vanligen tillryggalade han de 4 milen
till fots, och fru Minna var vid hans anblick lika
stolt över hans av det sunda livet kraftigt
utvecklade gestalt som hans far över hans insikter
och hans av arbetet valkiga, starka händer.
Efter att med uppsluppen glädje ha deltagit i
någon av hemmets förtroliga sällskapsaftnar
vandrade han med lika friskt mod den sköna vägen
tillbaka till Freiberg, till studierna, men även till
det pojkaktigt lustiga kamratlivet.
Som en naturens faddergåva hade han fått
förmågan att vinna tillgivenhet, vart han drog fram;
han var så öppen, så ärlig, så ridderlig och
genomsund i all sin sprittande livlighet, därtill berömd
för sin skicklighet i all idrott; hans »dikter»
sjöngos redan allmänt som bords- och
sällskapsvisor, alla flickor ville dansa med honom, alla
hem stodo honom öppna – hur skulle en aderton
års yngling kunna undgå att ryckas in i den
lilla virvel av nöjen, som en liten tysk bergsstad
för 100 år sedan kunde frambringa!
I en dikt från denna tid har han besjungit »das
Burschenleben», det glada studentlivet; men hur
hejdlöst han redan här i Freiberg kastade sig in
i detta, aldrig – så lyda alla samtida och
nutida biografers enstämmiga vittnesbörd – aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
