Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Theodor som gruvarbetare. Bergmanstudent i Freiberg. Första diktbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hängav han sig åt något lågt eller dåligt: aldrig,
så intygade efter hans död hans sanningsälskande,
då av sorg nästan brutne fader, glömde han för
nöjet livets allvar, aldrig sitt studium, aldrig det
höga mål, som uppfostran och anlag framställt
för honom.
På sitt ädla sätt sökte fadern för övrigt inverka
på honom utan att därför kväva hans ungdomsglädje.
Själv kände han sig föryngrad, när han
såg sin son fylld av livskraft och livslust. Som
vän till en vän, med aktning och tillit varnade han
honom åter för de frestelser, som möta en ung
varmblodig man, och betonade vikten av att aldrig
låta ungdomliga glädjeyttringar gå över en god
måttas gräns: »jag begär icke av dig någon
lillgammal ängslighet, intet pedantiskt vakande över
hälsan, men: också för glädjen gives det
en rytm!»
Också dessa faderns ord gingo rakt in i sonens
hjärta, och han tyglar sin uppsluppna gossevildhet:
»ditt brev, älskade fader, har gjort mig oändlig
glädje. – – Hela dagen lever jag nu ett liv så
prosaiskt som någonsin en ärlig skråbroders. Jag
gör min plikt så gott jag kan, hör allt, som finns
att höra, och, själv en vardagsmänniska, lever jag
bland idel vardagsmänniskor. Men aftnarna äro
mina skönaste stunder: då vandrar jag i storm och
regn, i åska och solsken ut i det fria, och det gör
mig så gott. Och har jag äntligen uppnått min
älsklingsplats, så tar jag Goethe ur fickan, svävar
uppåt i hans toner och vederkvicker mig i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
