Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Theodor och »Toni». Antonie Adamberger. Ungdomslycka. Brev till fadern, »Den bäste vännen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
känsla att tiga och honom själv att nästa år draga
bort för att aldrig mera återkomma – detta är
mig alltid lika svårt att berätta ännu efter mer
än fyrtio år!»
Det är den aldrig försvagade hängivenheten hos
Theodor Körners så högt älskade Toni, som är
orsaken till att man vet så litet om deras
förlovning och inbördes förhållande. Ty intet öga,
varken hennes mans eller hennes söners, fick
någonsin skåda hans brev, dem hon jämte en hans
hårlock förvarade som en helig skatt. Kort före
sin död brände hon det allt.
Denna gång var Theodor Körner ej blott
förälskad; hans kärlek var ej längre en gosses
flyktiga känsla, utan en mans livsallvar. Hans
lycka, då Toni äntligen gav honom sitt ja, var
skälvande jubelfylld.
I en mängd dikter besjöng han henne, tacksam
för den sinnets förädling han genom henne erfor.
Hon och våren blevo för honom ett:
»Es keimen die Blüten, es knospen die Bäume,
Der Frühling bringt seine goldenen Träume – –
– – – – – – – – – – – – – – – – –
Und auch in mir ist’s Frühling geworden,
Es schwelgt die Seele in Blütenaccorden;
Der Sehnsucht Stimme, der Liebe Drang
Klingt Wellengeflüster und Lerchengesang – – –»
Med våren och kärleken kom ny arbetskraft.
Nu skulle han göra något, som riktigt dugde, nu
skulle han skapa sitt stora fosterländska drama.
Kärlekslycka, vårglädje, litterär skaparkraft, allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
