Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Skådespelet »Zriny». Storartad hyllning. Theodor »kejserlig kunglig hovteaterdiktare» och Wiens andliga medelpunkt. Theodor hos ärkehertig karl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
luften, antänd av Zrinys gemål, som icke med sin
dotter ville falla i turkarnas händer; slottets
instörtande murar begrovo en stor mängd av den
redan seger jublande fienden. Sådant var motivet.
De två mäktiga känslor, som behärskade den
unge diktaren, kärleken till den trolovade och
kärleken till fosterlandet, äro också huvuddragen
i skådespelet. Han ville i Niclas Zrinys gestalt
och i hans tappra män visa »sina landsmän»,
österrikare, preussare, sachsare, kort sagt alla
tysktalande män, vad fosterlandskärlek och tillit
till Gud förmå mot en skenbart än så obetvinglig
övermakt. I Soliman målade han oförtydbart
despoten Napoleon, han, som nästan just då i
Dresden till Österrikes ledande statsman
Metternich fällde de betecknande orden: »Jag frågar
icke djävulen efter en miljon människoliv!»
Samtidigt träffar Theodor Körner i Döbling på ett
underbart sätt samma ordalydelse, som han lägger
i Solimans mun:
»Was? Soll ich warten? Was? Unmöglich wär’s?
Was ist unmöglich, wenn der Grossherr will?
Mir aber gilt der Augenblick, und sollt’ ich
Mit Millionen Leben ihn erkaufen!
Nichts ist zu kostbar für die flücht’ge Zeit,
Ich habe nie mit Menschen karg gethan – –»
Det var ej så litet djärvt att så livslevande föra
fram världshärskaren på Österrikes främsta scen,
just som han kallat halva Europa till vapen.
Emot despotens mörka bild framställde diktaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
