Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Theodors upprop till Sachsarna. För sista gången hemma. Goethe och Arndt. »Lyra och svärd». Överfallet vid Kitzen. Theodor svårt sårad. Underbar räddning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i vanmakt inne i det skyddande skogsdunkel, dit
hans raska häst fört honom. Mot morgonen hade
han vaknat till liv, matt av blodförlust, svindlande
när han försökte röra sig. Men hans inre
feberheta trängtan var för stark. Med möda framtog
han sin lilla bok, och med svag darrande hand
nedskrev han med blyertsen på de bloddränkta
bladen den gripande dikt, som börjar så:
Die Wunde brennt, die bleichen Lippen beben,
Ich fühl’s an meines Herzens mattem Schlage,
Ich stehe an den Marken meiner Tage!
Gott, wie Du willst! Dir hab’ ich mich ergeben.
Den nästan oläsliga skriften, de många
överstrykningar och parenteser, som annars aldrig
finnas i hans ögonblickligen helstöpta dikter, allt
vittnar än i dag för den, som med rörelse
betraktar den dyrbara, blodiga lilla boken, om det
svaghetstillstånd, vari han befann sig.
Som genom ett under blev han dock räddad.
Nära den plats, där han sjunkit ned, fanns en
bäck med en kvarndamm. Tidigt på morgonen
kommo ett par arbetare genom skogen på väg till
kvarnen. Förvånade hörde de en häst fnysa och
stampa inne i ett snår; när de sågo bättre efter,
upptäckte de på marken den medvetslöse
officeren. Skyndsamt ilade de till det närliggande
godset Gross-Zschocher, vars trädgårdsmästare,
Johann Friedrich Häuser, ögonblickligen
skyndade den sårade till hjälp, försedd bland annat
även med en arbetsdräkt till utbyte mot uniformen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
