Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Åter i elden. »svärdsången». Theodor Körners »Bröllop med döden». Graven i Wöbbelin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halsen på hans häst och inträngde i hans
underliv: »Se där fick jag också en – men den var
inte farlig», utbrast han, förde handen till högra
sidan, böjde sig bakåt och föll av hästen – död.
Det hela gick så hastigt, att ingen ville tro
därpå. Den dödes ansikte bar intet spår av smärta
eller ångest, tvärtom vilade ännu däröver ett
uttryck av jublande segervisshet och stridslust.
De djupt uppskakade kamraterna buro honom
under fiendens fortfarande eld ur skogen bort
till en nära vägen stående björk, där de nedlade
honom på den mjuka gräsmattan. Den hastigt
tillkallade läkaren kunde endast konstatera döden.
Utom sig av sorg störtade lützowarna in i
skogen, ut på fälten, överallt förföljande den flyende
fienden, av vilken en stor del tillfångatogs.
Därefter lades den tystnade sångaren jämte tre andra
stupade – den ene en ung greve von
Hardenberg – på en vagn, och med denna i spetsen
satte sig sorge- eller segertåget i rörelse för att
uppnå huvudkvarteret, den flera mil avlägsna
byn Wöbbelin.
Klockan var nio på aftonen; det hade blivit
mörkt och augustimånskenet lyste vitt över den
lilla byn med de låga, halmtäckta kojorna och
den flacka slätten, vars enformighet på något
avstånd bröts av två höga, lummiga ekar. I lägret
ljöd här och var glam och sång. Helt oväntat
hördes vagnsrassel, och på den knaggliga vägen
syntes i månskenet ett långt tåg av vagnar,
omgivet av ryttare, långsamt nalkas. Det stannade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
