Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Åter i elden. »svärdsången». Theodor Körners »Bröllop med döden». Graven i Wöbbelin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utanför det yttersta huset i byn. Snart spred
sig ett rykte, som i ett nu satte hela lägret i
bestört rörelse: löjtnant Körner var stupad; hans
döda kropp var inburen just i den yttersta stugan.
Inne i och omkring denna trängdes nu den
»svarta skaran», tyst och gripen; ingen sång
hördes mer, intet skämt, ingen glädje. På stugans
omålade träbord och på en bädd av eklöv och
vildblommor låg redan Theodor Körner livlös
och utsträckt; på tegelgolvet bredvid honom och
även på eklöv lågo hans tre döda kamrater. Hans
ögon voro slutna, hans läppar buro ännu det
glada leendet, och två av kamraterna, båda
konstnärer, avtecknade hans drag, där han vilade som
i lycklig sömn med eklövskransen kring sin panna.
Runt omkring honom snyftade hans vänner,
och ingen försökte dölja de tårar, som sorgen
framtvang. En efter annan inträdde lützowarna,
ty var och en ville lägga en blomma, en
eklövskvist på hans läger och ännu en gång se honom,
som blivit dem alla så kär.[1]
En kista gjordes av bräder, lösbrutna ur en
gammal lada; på en bädd av friskt eklöv och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
