Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Åter i elden. »svärdsången». Theodor Körners »Bröllop med döden». Graven i Wöbbelin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vildblommor, samlade av kamraterna, nedlades den
döde och kransades åter med löv och blommor.
Gravplatsen utvaldes under den största av de
båda ekarna; under den mindre skulle greve v.
Hardenberg vila; för de två andra stupade
grävdes gravar mellan dem. Bårarna, på vilka man
skulle bära de döda, voro av unga trädstammar,
virade med eklövskvistar.
På e. m. den 27 augusti ljödo i lägret dova
trumvirvlar, och sorgetåget satte sig i rörelse.
Hela den lützowska kåren, general von
Wallmoden med hela sin stab och en mängd andra
officerare stodo i ring kring den stora eken, som
liksom skyddande och välkomnande sträckte ut
en väldig gren över den öppna graven.
Theodor Körners egen ståtliga »bön» blev hans
gravsång:
»Hör’ uns, Allmächtiger!
Hör’ uns, Allgütiger!
Himmlischer Führer der Schlachten!
Vater, dich preisen wir!
Vater, wir danken dir,
Dass wir zur Freiheit erwachten!
– – – – – – – – – – –
Führ’ uns! – Fall’ unser Los
Auch tief in Grabes Schoss:
Lob doch und Preis deinem Namen!
Reich, Kraft und Herrlichkeit
Sind dein in Ewigkeit!
Führ’ uns, Allmächtiger! – Amen.»
Under denna sång nedsänktes kistan, varefter
de tre andra döda begrovos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
