Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Ångest i hemmet. Dödsbudet. En systers kärlek. Körner och Minna lämna Dresden. Familjen samlas åter. Slutord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltjämt den intagande, behagfulla fru Minna, och
för sin make den alltid lika sköna, lika unga,
lika älskade. För hennes skull gjorde de varje
sommar en utflykt, vanligen till någon badort.
Från ett sådant besök i det bekanta Alexisbad på
Harz berättas följande vackra tilldragelse:
En sommarafton hade en del badgäster, herrar
och damer, samlats i kursalongen, där de fördrevo
tiden med musik och sång. En för de övriga
obekant, civilklädd herre med militäriskt utseende och
armen i band uppstämde plötsligt »Lützows wilde,
verwegene Jagd». En annan, även sällskapet
obekant herre skyndade bort till klaveret, och snart
fylldes den fredliga salen av tonerna till den
berömda krigssången; alla kunde den, herrar och
damer, och stående sjöngo de den med eld och
kraft, som vore lützowarna själva tillstädes.
Då man slutat andra versen, öppnades dörren,
och en äldre herre med snövitt hår stannade på
tröskeln; häftigt upprörd, brast han mot sångens
slut i stark gråt. För att förklara sitt underliga
beteende nalkades han med en bugning sällskapet
och sade:
»Kanhända skall den rörelse, som ett ögonblick
överväldigade mig, väcka mindre undran, om det
tillätes, att jag föreställer mig; jag är Theodor
Körners fader.»
Förvåningen växte än mer, när den civilklädde
herrn med armen i band livligt nalkades den
talande och tillkännagav sig som en lützoware och
den unge hjältens stridskamrat. Men störst blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
