Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Ångest i hemmet. Dödsbudet. En systers kärlek. Körner och Minna lämna Dresden. Familjen samlas åter. Slutord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur kunde ni, bäste vän, tro, att min syster och
jag skulle besöka operor eller komedier eller
något som helst slags nöjen! Vi leva, emedan
Gud vill det, men vi leva i smärta – –»
Ett litet rum i deras våning hölls stängt.
Därinne förvarades alla minnen av Theodor och
Emma allt från deras första år och intill deras
död. Varje år på deras födelsedagar gingo
föräldrarna dit in för att hand i hand återkalla
minnet av den flydda lyckotiden.
Men livet tog dock ut sin rätt även hos dem.
De många nya intressena bragte lindring; deras
livliga konstsinne var ej alldeles dött; så
småningom blev som genom en naturlag deras hem
mer och mer åter en tillflyktsort även för
konstnärer, och de båda makarnas stora musikaliska
begåvning gjorde sig åter gällande.
Musikintresset blev för dem ett nytt samband
med deras son; ty Webers kompositioner till hans
dikter väckte i Tyskland ännu större hänförelse
för dessa, och hans dramatiska arbeten uppfördes
i alla större städer.
Att övervaka och ordna allt i och för detta
blev för fadern en kär omsorg. Han fann även
ett stort livsintresse i ordnandet och utgivandet
av sin sons efterlämnade arbeten, som, försedda
med en i ädel, värdig stil skriven biografi av
honom över sonen och diktaren redan under
några år utgingo i flera upplagor.
Största bekymret för honom var nu hans hustrus
svaga hälsa. Trots åren och sorgen var hon ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
