- Project Runeberg -  Fartens tjusning /
186

(1928) [MARC] Author: Henry Segrave
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XII. 1926

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186

ingen vagn kommen. En värdefull tid, som vi väl behövt
för att träna oss, gick sålunda förlorad. Men vagnen hade
försvunnit ut i det ovissa någonstädes i närheten av
Domodossola, och sist man sett den var den »på flykt
söder ut».

Jag kunde endast några få ord italienska, och att gå
omkring och leta efter en försvunnen kylvagn,
innehållande en racerbil och diverse annat, det var som att
försöka finna en synål i en höstack.

Slutligen lyckades jag lokalisera den, stående på ett
obegagnat stickspår på en av Milanos smärre bangårdar.
Jag begav mig till stationsinspektorn, som anförtrodde
mig, att om man förlorar en sak i Italien, så är den
försvunnen åtminstone 3—4 veckor i sträck? det är t. o. m.
möjligt, att man aldrig någonsin ser den igen. I alla
händelser vore det oresonligt av mig att förutsätta, att en
godsvagn, som behövt två dagar för att komma från Paris
till gränsen, skulle behöva mindre än 14 dagar för att gå
från gränsen till Milano — en distans på omkring 160 km.,
jämfört med de omkring 1,100 km., som skilja Paris från
gränsen!

Jag sade honom, att jag kunde peka ut godsvagnen för
honom. Han betraktade mig medlidsamt, men antog i
sitt stilla sinne, att jag var »en tokig engelsman» och
därför måste förödmjukas, varför han följde med mig.

Sedan jag väl visat honom vagnen, påstod han, att den
redan varit där i tre dagar och att den innehöll ömtåligt
gods. Då sade jag honom rent ut, att han ljög, ty jag
visste säkert, att den innehöll min vagn. Detta blev
signalen till ett förstklassigt gräl. Slutligen gick han
emellertid med på att bryta förseglingen — bara för att se,
vem som hade rätt — och naturligtvis, där var vag-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:41:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fartenstju/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free