Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kalendergruppen, hvars införande omkring 9 f. Kr. är kändt genom flera
inskrifter. Månaderna behöllo i regeln de gamla makedoniska
namnen, men förvandlades från månmånader till fasta månader, och då året
förr börjat med månaden Dios, som inföll omkring höstdagjämningen,
fastlades nu nyåret, d. v. s. ämbetstillträdet, till den 25 september,
på hvilken höstdagjämningen inföll i den dåvarande julianska
kalendern (se Momsen, Athen. Mitth. 24 (1899) 275). Det är visserligen sannt,
att en skara goter på sina vikingafärder år 269 jämte andra kuster
och öar äfven härjade Cypern, men det är alldeles otänkbart, att de
vid detta strandhugg skulle ha tagit månadsnamnet Iulios med sig;
för dylika lån behöfs dock en viss tid af »penetration pacifique», och
namnet förekommer ej eljes i någon grekisk kalender.
Det må ursäktas mig, om jag i likhet med doktor
Hammarstedt slutar med att tillfoga några funderingar, hos mig från början
framkallade af misstro till den härskande moderiktningen att söka
ursprunget till all nordisk och germansk mytologi och folksed
utifrån; våra hedniska förfäder ha dock ej stått lägre än australnegrer och
andra primitiva folk, hvilka ha rikt utvecklade sägner och fester. Den
höga grad af materiell kultur, hvarom vi ha arkelogiens vittnesbörd,
måste ha sin motsvarighet på det andliga området. Denna misstro har
stärkts af erfarenheter från andra områden, som visat, hur svårt
festbruk ha att vandra och att festnamn, äfven om de öfvertagas,
oftast till stor del täcka inhemska bruk och seder, som t. ex.
Rosalia på Balkanhalfön är något helt annat än de romerska Rosalia.
Med dessa allmänna reflexioner syftar jag på den, som det synes,
af de flesta för god tagna härledningen af julen och julsederna ur
den romerska nyårsfesten Strenæ eller Kalendæ. Vid en flyktig
öfverblick af källorna visar det sig, att, såsom äfven Tille framhäfver,
djurmaskeraden är bekant endast genom norditalienska, franska och
engelska homilier, poenitentialier och synodbeslut, af hvilka de äldsta
tillhöra 5 årh. (det från Balkanhalfön anförda exemplet hör knappast
hit; att Tyskland saknas, kan bero på att källorna här sätta in
först senare), medan däremot, hvad Tille förtiger, i de hedniska
skildringarna af Kalendæfesten, af hvilka somliga t. ex. Libanios
mycket utförligt beskrifva festens förlopp in i detalj, hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
