- Project Runeberg -  Fataburen / 1919 /
3

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en av de sörjande i liktåget, och vid första markkrucifix eller gamla
träd, varå en helgonbild hängde, höll likföljet Totenrast och nedlade
brädan där;[1] i Dalarna hade
man träskivan med den dödes namn med i
liktåget och uppsatte den, vid det man rastade vid trädet. I Finland
fick dödsträdet icke ofredas eller fällas;[2] från Salzburg omtalas, att så
länge minnet om ett träd bevarade sig, att »därunder dödsbrädan legat,
detta var, liksom den av blixten träffade stammen, skyddat från att
fällas».[3] – Seden företer
så väsentliga likheter i Donauländerna och i
norra Europa, att allt tvivel om en släktskap synes vara utesluten. Utom
från de nu anförda trakterna har den åtminstone tillsvidare icke anträffats
i vår världsdel. Ett besläktat bruk är känt från Borneo.[4]

Den fråga, som nu närmast inställer sig, är denna: var bruket kan
tänkas hava uppstått, och man kunde då av det här framlagda
materialet vara böjd för att tro, att detta från Mellan-Europa, där det
påtagligen bevarat sig ursprungligast, skulle exempelvis genom östra Tyskland
hava spritt sig till Östersjön. Antydningar finnas också, att det varit
känt åtminstone i Schlesien, på Gotland och i Hälsingland. Vidare står
den möjligheten öppen, att ingen av de platser, där bruket nu anträffas,
varit dettas uppkomstort, varvid dessa platser blott kunde hava bevarat
till sen tid en i äldre tider allmännare spridd företeelse.

Och slutligen kvarstår ännu en möjlighet, den nämligen, att
bruket på de olika platserna, trots de stora inbördes likheterna, uppstått
självständigt utan inbördes historiskt sammanhang, endast fostrat av
allmänmänskliga lagar. Sistnämnda förklaring är ju inom etnologiska
kretsar lika omhuldad, som den är för arkeologisk och konsthistorisk
eller all annan historisk forskning främmande.

För att bilda mig en uppfattning om, vilket av de tre här
uppställda alternativen, som har största sannolikheten för sig, måste jag taga
annat etnologiskt stoff till hjälp, och ur de många kategorier, som därvid
stå mig till buds, utväljer jag några grupper av allmogeföremål, hela tiden
med Dalarna som utgångspunkt. Att jag väljer just allmogeföremålen


[1] Eysn, anf. st., s. 207.
[2] Retzius, anf. st.

[3] Eysn, anf. st., s. 207.
[4] Hein,
Die geographische Verbreitung der Todtenbretter. Mitth. d. anthr. Ges.
Wien. XXIV. Wien 1894, sid. 225.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:49:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1919/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free