Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något som styrker identiteten mellan Fudno och denne senare, att
ordet brukas, när lapparna svärja.[1]
Både Mubbeolmai och Fudno ha således identifierats med
djävulen. Häremot behöver naturligtvis ej Wiklunds antagande strida,
att namnet Mubbeolmai framkonstruerats ur Mubbeaimo.[2] Nu är
det vanligt, att missionärer kalla hedningarnas gudar för djävulen.
Tänkbart vore därför, att de båda gudarna sammanställts med
djävulen endast och allenast därför, att de voro hednagudar. För ett
sådant antagande kan också ett yttrande av Närömanuskriptets
författare åberopas: »Mubenaimo det er Sathan – – – mens de anseer
ham dog ikke paa den Maade, hand anseis effter Skriften af rette
Christne – – – Pahan saa velsom det Nafn Phudno betyder hos
dem een Hefnere eller Straffere.»[3] Men detta uttryck behöver ju
endast innebära, att medeltida kristna föreställningar uppblandats
med en del lapska element. Att Mubbeolmai och Fudno verkligen
äro identiska med den kristna medeltida djävulen, framgår av den
ovan nämnda motsats, vari han ställes till Radien, som ju är
identisk med den kristne Guden. Därpå kan även det offer tyda, som
ägnas Mubbeolmai. Lapparna nedgräva vid sina offer träbeläten i
jorden. När de offra till Mubbeolmai, slaktas en hund, med vars
blod träbelätet bestänkes, som sedan nedgräves. Möjligen kan detta
vara en kvarleva från den katolska mytologien, som ställde djävulen
och hunden i förbindelse med varandra. Enligt den kristnade
mytologi, som vann insteg hos nordgermanerna under medeltiden,
uppträdde onda människor efter döden samt djävulen ofta i
hundskepnad.[4]
Rutaimo. Enligt Kildals appendix kommo de onda till Rutaimo.
Rutaimo skulle således närmast motsvara det kristna helvetet.
Härmed äro vi inne på den svårlösta frågan om Rutos väsen. På
trummorna framställes Ruto ridande på en häst.[5] En ständigt och
jämt i källskrifterna återkommande uppgift är, att en död häst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
