Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hängde där, och ju längre det hängde, desto hederligare var det; det
bevisade husets välmåga, och för att fläskskinkorna skulle kunna
hänga ihop, kunde det till slut hända, att man sydde ihop dem.
Ordentligt torkade och saltade hängdes de upp i »hebbret», och samma
fläsk, som det ätits av vid ett bröllop, kunde det sedan bjudas på
en 19 à 20 år senare, när dottern i sin ordning firade bröllop. Man
kan ju tänka sig, att fläsket då i hög grad förändrat såväl färg som
smak, men smaken var pikant påstås det, och man kan ännu få höra
personer, vilka riktigt säga sig längta efter soppa på dylikt fläsk. —
En del korvmat bereddes, såsom blodkorv, vartill våmskinnet
användes, och vidare så kallad »skrapkorv», till vilken man tog fläsk
och hjärtslaget. Vid beredningen av press-sylta packades fläsket
hårt ned i en grov lingarnspåse. Levern saltades ned och ävenså
blodet saltades och gömdes, det kunde bli alldeles torrt och förvaras
i flera månader för att sedan begagnas till palt.
När slakten väl var över, fanns det rik tillgång på talg, som
man ju hade god användning för vid den stundande ljusstöpningen.
Vid denna brukade även männen hjälpa till. Talgen skulle packas
i stora träkar, och det var deras göra. Sedan detta var gjort, försiggick
stöpningen i en stor träkärna, vanligtvis en gammal smörkärna,
i vilken först hett vatten och så den skirade talgen slagits. När
som talgen flöt upp, var det att doppa ljusvekarna — vartill efsingar
av bomullsgarn togos och vilka trätts upp på stickor — ned i den
smälta talgen och så undan för undan sätta dem på ställningen.
Förutom vanliga talgljus gjordes även särskilda grenljus, vilka då
det skulle beräknas en gren för varje familjemedlem ofta vart till
riktiga »julljuskronor». Man tog en björkkvist och gjorde en ring
utav, på denna träddes så många vekar upp som man ville ha grenar,
varefter de togos ihop och snoddes om nedtill, och det blev stammen.
Så höll man i ringen och doppade ned den; efter första doppningen
försökte man böja grenarna, så att de rundade sig litet utåt och till
sist doppade man ljuset nedåt för att få det litet fylligare. När det
var färdigt, klipptes ringen av som hållit kronan samman.
Ljusstöpningen skulle helst företagas vid kall väderlek, för ljusen skulle
genast efter de stöpts sättas ut och kylas av. Stöpningen var ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
