Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 NORDISKA MÖTET FÖR FOLKLIFSFORSKNING I STOCKHOLM 1920.
När en folksed icke längre grundar sig på några trosföreställningar,
övergår den ofta till upptåg och lek. Många gamla folkseder av
magiskt-religiöst ursprung spela därför i den europeiska allmogekulturen endast rollen
av dylika upptåg. Deras levande motiv är leken, det folkligt groteska
skämtet, förklädnadsdrifteu eller ofta rentav det obscena i uppträdet. Sådana
traditionsbundna folkliga upptåg - jag erinrar om julbocken, fastlags- och
bröllopsbjörnen, stabbdansen m. fi. - ha en framträdande social betydelse
såsorn naiva uttryck för en samfälld festglädje. Ofta stegras denna
festglädje till verklig yra under inflytande av det med festen förbundna ruset,
vars primitiva sociala karaktär påpekats av bl. a. den amerikanske sociologen
Giddings.
I andra fall övertages seden av barnen. Redan E. B. Tylor påpekade,
att barnens lekar ofta innehålla relikter av forntida sed och bruk. När
barnen på landet springa med skällor och klockor på l maj, så är detta
endast en kvarleva av en fordom vanlig folksed. Då en sed på detta vis
övergår till lek, så ligger det nära till hands, att de äldre skola förknippa
leken med ett pedagogiskt motiv. Detta finna vi ha varit förhållandet med
t. ex. fastlagsriset, julgåvorna och även med julgranen vid dess första
uppträdande på svensk botten. En moraliserande tidsanda synes stundom ha
befordrat uppkomsten av sådana tolkningar av folkseden.
Allmogeseden visar sig bestå av en mängd olikartade skikt. Hedniska
bruk ha bestått i kristnade former. De kalendära festbruken ha attraherats
av de kyrkliga festdagarna, varigenom nya komplexer av folkseder
uppkommit. Denna utveckling har i sin tur återverkat på folktron; så äro t. ex.
Perdita och Lucia - oavsett deras ursprungliga folkmytologiska grundval
- till namnet endast personifierade festdagar. Vidare ha de kyrkliga
ceremonierna övergått i folkseden o. s. v.
Denna överblick av våra folkseder avser icke att utgöra en uttömmande
karakteristik, utan endast att påpeka några framträdande och i metodologiskt
hänseende viktiga drag. I den mån sederna övergå till ceremonier, lösas
de från sitt substrat av magiska och religiösa föreställningar. De kunna
ingå nya kombinationer, vilka varit främmande för deras ursprungliga syfte.
Ett bruk, som tillhört årsfestcykeln, kan inträda bland familjehögtiderna och
tvärtom. Hela komplexer av bruk kunna upplösas i sina enkla
beståndsdelar. Ett gott exempel på stark vittring erbjuda stabbdansriterna på
finländsk-svensk botten. Vi kunna i Svenska Österbotten iakttaga följande
stabbdanskvarlevor; »sömnpengar» uppbäras av de »friande» paren; dessa skola
andra bröllopsdagens morgon dansa parvis (»mot varandra») med brudfolket;
de som icke »friat» skola dansa »med stabben»; de, som icke vilja betala,
skola sättas »på bråton» (linbråkan). Här ha vi sålunda ett exempel på
ett folkbruk, som är statt i upplösningstillstånd. För att kunna studera
detta bruk, måste vi kunna sammanställa och jämföra det med dess övriga
former. Detta är därför en av de viktigaste betingelserna för varje studium
av folkseden.
Då seden övertagits från främmande folkslag, är dess förbindelse med
folkreligionen och -magien merendels avbruten. I dylika fall kunna vi med
ännu större skäl tala om »tomma ceremonier.» Men dylika »lånade» former
av folksed kunna också existera såsom sekundära former vid sidan av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
