Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svansens betydelse och användning hos ryggradsdjuren. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. LÖNNBERG, SVANSENS BETYDELSE OCH ANVÄNDNING
59
På ett synnerligen märkligt sätt använda de redan en gång
nämnda Anomalurus-artema. sin svans, förutom det bruk af
den som ofvan omtalats. De ha den nämligen till stöd vid
trädklättring. Detta kan ske därigenom, att den i öfrigt
långhåriga, buskiga svansen på undersidan vid basen har ett par
rader stora fjäll med utstående hvassa spetsar, hvilka tjäna
såsom spärrhakar, då svansen tryckes mot trädstammen (se fig. 6).
Man skulle med anledning af denna egendomliga inrättning
kunna kalla dessa djur »fjällsvansekorrar». De i träd
klättrande myrkottarne (Manis) (fig. 7) äro långsvansade och för-
Fig. 5. Jättekänguru.
sedda med skarpa ofta trespetsade fjäll, hvilka kunna spärras
ut och göra god tjänst som stöd vid klättring. Svansfjällen
tränga in i hvarje ojämnhet på trädstammen och stödja djuret
så bra, att det kan släppa taget med framfötterna och böja
kroppen bakåt och svänga den hit och dit uppburen blott af
bakbenens grepp och svansens spärrfjäll.
Hos många olika däggdjur hörande till de mest skilda
grupper har svansens spets utvecklats till ett griporgan, som är
ytterst värdefullt för djuret. Det är hufvudsakligen eller
uteslutande klättrande djur, som blifvit begåfvade på ett dylikt
sätt. Hos trädklättrande pungdjur är gripsvans en vanlig före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
