Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svansens betydelse och användning hos ryggradsdjuren. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 o
FAUNA OCH FLORA
teelse och man träffar den där i olika utvecklingsgrader.
Pha-langer-arterna (»kuskus»), som äro utbredda från Australien till
Celebes och Timor, ha svansens yttre del naken och så
beskaffad, att den kan vecklas om trädgrenar och dylikt. Detta
är dem naturligtvis till stor nytta, då de lefva i träd, af
hvilkas frukter de lifnära sig. Den lilla honungsätande Tarsipes
i Australien har samma nytta af sin gripsvans, då han klänger
bland kvistarne för att nå fram till blommorna på deras
spetsar. Den råttlika Dromicia har en liknande gripsvans. Åter
:*
*m-
.-
Fig. 6. Anomalurus.
andra australiska pungdjur, som höra till samma familj som de
nyssnämnda, ha dubbelt bruk af svansen. Den är nämligen
till större delen buskig som på en ekorre och fungerar då på
samma sätt som hos en dylik, då djuren hoppa, men tillika är
den i spetsen mer eller mindre naken och denna del utgör ett
griporgan. Hos Trichosurus, som utan skäl ofta kallas
»pungräf», är svansspetsen naken, likaså hos den med fallskärm
försedda Petauroides. Hos det närstående släktet Pseudochirus,
som dock saknar flyghud, är spetsen af svansen korthårig och
blott naken på ett stycke af undersidan. Dessa äro alla huf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
