Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svansens betydelse och användning hos ryggradsdjuren. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. LÖNNBERG, SVANSENS BETYDELSE OCH ANVÄNDNING 61
vudsakligen växtätare. Men det finnes äfven ett nära
befryndadt släkte, Dactylopsila, i norra Australien och på Nya Guinea,
som är insektätande och har fjärde fingern förlängd för att
därmed framkrafsa insekter och larver ur barkspringor och andra
gömställen. De hithörande arterna ha hela den långa svansen
buskig utom spetsens undersida, som är naken för att kunna
användas som griporgan. Här finnes sålunda inom samma
familj en hel del olika utvecklingsgrader af enbart gripsvans och
Fig. 1, Myrkotte (Manis tricuspis).
enbart styrsvans för luftsprång (jfr ofvan Petaurus, Distœchurus
och Acrobates) samt åtskilliga olika kombinationer af båda.
Huru de känguruartade djuren i regel använda sin svans har
redan omtalats, men det är skäl att i detta sammanhang
påpeka ett annat bruk, som vissa till denna familj hörande djur
göra af sin svans. Hos en del af de mindre arterna, som man
stundom kallar »känguru-råttor», är svansen ett griporgan (t. ex.
hos Bettongia) och de använda den för att därmed bära
buntar af gräs, som de använda för bobyggande. Till och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
