Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svansens betydelse och användning hos ryggradsdjuren. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 2
FAUNA OCH FLORA
under fångenskap behålla djuren denna vana. Hela
känguru-familjen anses på grund af vissa anatomiska karakterer
härstamma från trädklättrande djur. Det var dessa trädklättrande
förfäder, som förvärfvade förmågan att använda svansen som
griporgan och sedan har denna egenskap bibehållits hos
sådana känguruartade afkomlingar, som förstodo att göra sig nytta
häraf äfven sedan de blifvit på marken hoppande djur. Hos
dem, som ej fortsatte med dylik användning af svansen, har
den blifvit enbart stöd och balansorgan som hos de typiska
känguruerna.
De amerikanska pungdjuren (»pungråttorna») äro till
ojämförligt största antalet träddjur och ha i samband härmed en
utpräglad gripsvans, såsom t. ex. den allmänna
nordamerikanska opossum (Didelphys) och dess talrika central- och
sydamerikanska släktingar. En del af dessa ha ej någon ordentlig
pung för att bära ungarna, utan sedan dessa släppt moderns
spenar klättra de upp på hennes rygg och veckla sina svansar
om hennes och rida på detta sätt tills de kunna reda sig själfva.
En del af dessa pungråttor, som bära ungarne på ryggen, äro
kända under namnet »æneas-råttor» — fastän Æneas ju bar
sin fader, Anchises, och liknelsen sålunda är något haltande.
Då det tropiska Amerika till stor del täckes af ofantliga
urskogar, är det själfklart, att en massa djur måst tillpassa sig
för de lifsvillkor urskogen bjuder och ha tvungits att blifva
klättrande för att kunna finna sin näring. Man skulle redan
på grund häraf kunna vänta att finna svansen ombildad till
griporgan hos en del djur i dessa tropiska urskogar. Det är
också fallet med åtskilliga representanter af vidt skilda
däggdjursordningar oräknadt de redan nämnda pungråttorna. Där
lefver tamanduan, en fyrtåig myrslok, gulhvit med svarta
kroppssidor, och en tvåtåig liten myrslok (Cycloturus), ej stort större
än en råtta och helgul till färgen. Båda dessa ha en
utpräglad gripsvans. I Syd- och Centralamerikas skogar nordväst
ända till Mexiko finnas äfven talrika arter af i träden lefvande
piggsvin af släktena Coendu och Synetheres. Dessa ha kortare
taggar än de vanliga piggsvinen och äro mindre, men ha en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
