Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svansens betydelse och användning hos ryggradsdjuren. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. LÖNNBERG, SVANSENS BETYDELSE OCH ANVÄNDNING
63
lång gripsvans. Dessa representera sålunda gnagarne. Men
det finnes också ett rofdjur med liknande utveckling af
svansen. Det är en representant af tvättbjörnarnes familj, därför
ofta kallad veckelbjörnen men på infödingsspråket »kinkaju»
{Cercoleptes). Den är stor som en katt med ljust gulbrun pels
och hemma i de varmaste delarne af nämnda skogar, hvarest
den lifnär sig af frukter, honung, ägg samt smärre fåglar och
däggdjur. Slutligen träffas ju bland de neotropiska aporna en
väldig mängd af gripsvansutrustade arter. Det behöfver blott
erinras om vrålaporna (Mycetes), ullaporna eller »barrigudos»
{Lagothrix) och kapusineraporna (Cebus) alla släkten med
talrika arter, samt framför allt de långärmade spindelaporna
{Ate-les), hos hvilka gripsvansen nått den högsta fulländning och
med verkligt skäl kan kallas »den femte handen».
Spindelaporna kunna nämligen sträcka svansen efter ett föremål, fatta
det samt bringa det inom räckhåll för hand eller mun, sålunda
ej blott ha svansen till hjälp under klättringen och hänga på
den, som är dess vanliga användning hos öfriga former.
Egendomligt nog ha Afrikas urskogar ej uppammat någon
enda med gripsvans försedd däggdjursart och i Indien finnes
blott en enda. Denna enda är ett rofdjur, björnmården eller
binturong (Arctictis), som finnes utbredd från Nipal öfver bortre
Indiska halfön till Sumatra och Java. Den hör till
viverrider-nas familj, men afviker mycket från den vanliga typen.
Bin-turongen är helsvart, långraggig, försedd med örontofsar och
en lång svans, som kan vecklas om grenar och dylikt och
är i ständig användning på nämnda sätt, då djuret
klättrar omkring i träden, hvarest det hufvudsakligen tillbringar
sitt lif.
I Europa finnas ju inga urskogar och man kan därför ej
vänta att där träffa några gripsvansförsedda djur. Dock finnes
en liten varelse, dvärgmusen {Mus minutus), som tack vare sin
litenhet och sitt lefnadssätt bland säd och högt gräs, som för
den bildar en urskog, har utvecklat en fullständig gripsvans
och har stor nytta däraf. Med tillhjälp af den kan dvärgmusen
klättra uppför sädesstråna och mellan dem bygga sitt lilla klot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
