Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svansens betydelse och användning hos ryggradsdjuren. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. LÖNNBERG, SVANSENS BETYDELSE OCH ANVÄNDNING 65
försvarsmedel och de försöka ock att med slag af sin stjärtfena
afvärja de anfall, som göras mot dem, vare sig dessa komma
från fiender, som äro med dem besläktade såsom späckhuggare,
eller från hvalfångare, och mer än en hvalfångarebåt har krossats
i spillror af den sårade hvalfiskens väldiga slag med detta vapen.
Nyligen har en tysk officer i en jaktberättelse från
tyska Sydväst-Afrika berättat, att en hans hund, som angripit
ett, som man tycker, försvarslöst jordsvin (Orycteropus) blifvit
skymfligen slagen på flykten genom slag af dettas muskulösa
svans. I dessa båda fall är det blott muskelkraften utan någon
speciell beväpning, som spelat en roll vid svansens användning
såsom vapen, men det finnes äfven däggdjur, hos hvilka en
sådan extra utrustning finnes. Ursonen (fig. 8) eller det
nordamerikanska trädpiggsvinet säges, om det anfalies t. ex. af något
rofdjur, med stor fördel utdela slag med sin tämligen korta
men breda och kraftiga samt med hvassa taggar besatta svans.
Sådana slag bli desto obehagligare för angriparen, emedan
taggarne lätt lossna från ursonens svans och fastna i hullet på
den förre.
I Sydamerika fanns under pleistocentiden en slags
egendomliga nu alldeles utdöda med bältorna besläktade djur,
Glyp-todontidæ. Dessa hade dock i olikhet mot nutidens bältdjur
ett öfver hela ryggen och sidorna sammanhängande pansar af
Fauna och Flora 1910. Häft. 2. <■
Fig. 8. Urson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
