Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svansens betydelse och användning hos ryggradsdjuren. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. LÖNNBERG, SVANSENS BETYDELSE OCH ANVÄNDNING 67
denna typ är blott ett steg till den mera fullständigt långhåriga
svansen hos gnun, jakoxen och hästarne. Häri se vi alltså
återigen en parallellutbildning hos vidt skilda former, som ej
ha någon släktskap sinsemellan. Hos många idislare är
svansen dock endast medellång och i vissa fall helt kort. I
förstnämnda fall kan den fortfarande spela en viss roll, som
flug-vifta för att jaga bort insekterna från de ofta nakna och därför
ömtåliga partierna vid analöppningen och i dess närhet. Om
man t. ex. betraktar en liten tofsantilop får man se huru
svansen är så godt som i ständig (nästan nervös) viftande rörelse.
Men äfven i de fall, då svansen är ganska kort, kan den i regel
ändock tjäna såsom skyddsorgan för de nämnda partierna, i det
den bildar liksom ett lock öfver dem. Detta lock skyddar
såväl mot köld i länder med strängt klimat som mot insekters
angrepp. Svansens basala del, då den är lång, har samma
funktion. Man behöfver blott se, huru väl hos nötboskapen
svansens bas passar in, man skulle kunna säga är infälld
mellan bäckenets bakersta utskjutande partier {tubera ischii). Prof.
Ewart har påpekat att Shetlandsponies äro försedda med
yfviga hårpartier vid basen af svansen, hvilka ej ingå i svansens
öfriga hängande tagelpartier, utan äro mera burriga. Han har
också funnit ut betydelsen af dessa »svanslockar», som han
kallar dem. När en dylik pony öfverraskas af en snöstorm
vänder den bakdelen mot vinden. Yrsnön lägger sig då emot
dessa hår och inom kort har ponyn en snökaka såsom ett täcke
öfver hela bakdelen, hvars ömtåliga delar därigenom skyddas
mot såväl storm som köld. Hos myskoxen är den korta
svansen med dess hår ett typiskt mot köld skyddande lock. Hos
många djur med lång och yfvig svans är denna ett värmande
skydd ej blott för analtrakten utan ett täcke för större eller
mindre delar af hela djuret. En ringlagd räf t. ex. har svansen
till täcke både för fötterna och nosen. När frysande apor klunga
sig samman för att värma hvarandra slå de svansarne om
hvarandra. Det allra bästa täcket i form af svans har dock den
stora sydamerikanska myrsloken, som därmed kan täcka hela
sin kropp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
