Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om renen och renskötseln i våra nordligaste lappmarkssocknar. Af Erik Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM RENEN OCH RENSKÖTSELN I VÅRA NORDL. LAPPMARKSSOCKNAR 7
och icke heller rör han flera af björkskogens höga örter. Det
är framför allt de fina bladen af Festuca ovina och Aira flexuosa
— de gräs, som lapparna sammanfatta under namnet sitno —
samt en del låga örter som Polygoniim viviparum och Salix
herbacea, hvilka utgöra hans föda. Denna distinktion
genomföres synnerligen strängt, då tillgången på föda är riklig. Men
vid tillfällen, då födan är knapp, hvilket den i eminent grad är
under vissa af flyttningarna, blir han icke så nogräknad. Då
Fig. 6. Gräsrik björkskog fran Vietusvagge vid Stora Sjöfallet. Gellivare.
E. B-ni foto. aug. 1910.
kan han äta både gammal vissen Carex och det torraste kråkris,
och då drar han sig inte för de bruna bladen af Arctostaphylos
alpina eller nakna björkkvistar. Då renen hålles inom hus i
stall, hvilket särskildt i Finland är ganska vanligt, blir han
ännu mer allätare. Själf har jag sett sådana renar med god
smak äta potatisblad, narf och torrt hö, och en vanlig
sommarföda är enligt ägarnes utsago ett gröpe af agnar och renlaf.
Denna renens olikhet i kosthåll under olika årstider för
direkt öfver till hans vandringar. I stort sedt kunna dessa
sägas vara ett oscillerande mellan trakter med laf (om vintern)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
