Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om renen och renskötseln i våra nordligaste lappmarkssocknar. Af Erik Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM RENEN OCH RENSKÖTSELN I VÅRA NORDL. LAPPMARKSSOCKNAR 13
i björkskogen öfver stora vidder redan i slutet af april, och
bättre platser än här kan man därför icke tänka sig (se fig.
7 och 8). Hur stor skillnaden mellan Sverige och Norge
verkligen är, får man bäst en föreställning om, då man hör, att
medan slädtrafiken utmed Könkämä älf är liflig så godt som
hela maj, är den mellan Lyngen och riksgränsen (således rätt
i norr) i det närmaste omöjlig redan de första dagarna i
månaden. Äfven den regeln har emellertid sina undantag, ty
Fig. 1. Bild från björkskogen i nordligaste Karesuando sista dagarna af april.
Utseendet är detsamma ännu i midten och slutet af maj.
Th. Fries och E. B—m foto. 1909.
kalfning kan verkligen ske också i Sverige. Det är på 2 eller
3 särskildt gynnade platser i Kilpisjärvitrakten, där snön på
gund af exponeradt läge redan tidigt smälter bort, som det
regelbundet kalfvas i Sverige. Men dessa ställen ge tillräcklig
föda blott åt på sin höjd ett enda tusental vajor, och
praktiskt taget bli de sålunda utan betydelse. De öfriga cirka
20,000 vajorna ha ingen annan utväg än de snöfria skogarna
i Norge.
Lapparna låta alltså renarna gå öfver till Norge i tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
