Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om renen och renskötseln i våra nordligaste lappmarkssocknar. Af Erik Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM RENEN OCH RENSKÖTSELN I VÅRA NORDL. LAPPMARKSSOCKNAR 15.
denna anordning är, visas bäst däraf, att den har samma
födelseår som den internationella lapplagen. Före år 1883
brukade nämligen lapparna i regel föra hela hjorden samlad öfver
redan 1 maj. Herkarna gjorde visserligen också då stundom
skada, men lappen behöfde ingenting betala, och då var det
honom naturligtvis likgiltigt. Sedan ganska dryga böter ha
införts, ha lapparna tvungits att ändra förhållandena.1
Flyttningen med vajorna kan sägas vara så godt som en
enda språngmarsch på 20 à 30 mil. På den grund, att samma
flyttningsväg begagnas af flera lappar, bli nämligen de få
barfläckar, som finnas, snart alldeles sköflade, och det blir därför
nödvändigt, att med uppbjudande af all energi hinna fortast
möjligt fram till målet i Norge. Renen måste, som förut nämnts,
reda sig så godt som uteslutande med kråkris och vissna strån,
ty af laf finns det knappast ett spår. Af denna föda blir
han gifvetvis mycket kraftlös, och ingenting är vanligare
än att utmed flyttningsvägen se flockar af kvarlämnade renar,
som inte orkat följa med den stora hjorden. Att dessa ofta
bli vargrof är klart.
De olika lappbyarna flytta mycket olika långt in i Norge.
Somliga gå blott till de allra närmaste partierna af fjällkedjan,
andra gå ända fram till kusten. Ett alldeles särskildt intresse
erbjuda bland dessa senare de, som gå öfver till öarna i
skärgården. En stor mängd renar vistas nämligen om sommaren
på de stora öarna Senjen, Ringvasö och Kvalö i Tromsö amt.
För att komma dit måste de simma öfver sund, som i ett fall
(mellan Ringvasö och fastlandet) gå upp till 1U mil, och i
hvilka det ofta är en mycket stark strömsättning. Denna
1 Det bör kanske här anmärkas, att det nu rådande tillståndet mer
öfverensstämmer med de vilda renarnas vanor, än det, som rådde före år 1883. De
vilda renarna i Amerika dela sig vid sina flyttningar mot norr regelbundet på
2 grupper, den ena bestående af hufvudsakligen vajor, den andra af tjurar.
Vaj-flocken flyttar alltid ungefär en månad tidigare än tjurflocken. En antydning
härom får man för öfrigt äfven vid ett närmare aktgifvande på de tama renarna.
Då man under flyttningen skall hopsamla den under natten spridda renhopen,
visar det sig nämligen vara regel, att tjurar och oxar äro samlade i en flock
längre åt söder, medan vajorna bilda en gles, mot fjälls sträfvande rad i norr. Se
närmare om de amerikanska renarna hos E. Lönnberg: Om renarna etc. sid. 126 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
