Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hvalarnes härstamning. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HVALARNES HÄRSTAMNING
43
lyckats framställa. Till följd af denna förträffliga
lokomotions-apparat äro de båda extremitetparen ej längre behöfliga för
ställförflyttningen, och det bakre har också så fullständigt
bortreducerats, att det ej längre finnes annat än som inre rudiment.
Det främre har återigen ombildats till ett par bröstfenor. Dessa
bröstfenor utan naglar eller klor, hvilka bildningar skulle vara
onödiga, tjäna dock mera som balansorgan och sidoroder än
som organ för kroppens framdrifvande genom vattnet. I sam-
Utandning (»blåsning») från en sydlig sillhval.
band härmed är det egentligen blott mellan öfverarmsben och
skulderblad, som en egentlig ledgång kvarstår. De öfriga
förbindelserna mellan de olika benen äro funktionslösa genom
bindväfsband. Därtill har hos en stor del hvalar en ryggfena
utvecklats, hvilken liksom stjärtfenan är en hudbildning utan
skelettstöd och hvars funktion är att utgöra ett balansorgan,
ett slags centerbord på öfversidan. Denna ryggfena är också
i regel bäst utvecklad hos de skarpaste simmarne.
För lungandande djur, som lefva i vatten, är det af fördel,
ju mindre de behöfva dyka upp öfver vattenytan för att kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
