Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lämpligen kunna nämnas, att om någon vid jakt följde annans
hund och sköt villebrådet, så skulle hunden (d. v. s. egentligen
väl hundegaren) ha half manslott. Om älgspjut har redan talats.
Under det att älgen var hvar mans byte, som lyckades
fälla honom, så var enligt Östgötalagen förhållandet helt
annorlunda med »ra», d. v. s. rådjur, sannolikt med innefattning af
kronhjort, som ju kvarlefde i Östergötland till mot slutet af
1700-talet. Visserligen säges i lagen, att »ra», som kommer i
nät vid vargskall, ligger ogild, men om dylikt djur vid annat
tillfälle än vargskall, fångas i nät och dräpes, bötes tre
marker. Det tillägges ytterligare: bönder må ej »ra taka» vid tre
markers vite »py at hon ær kunungx diur».
Västgötalagen säger intet om »ra» eller hjort, och i
ingendera lagen talas om uroxe eller vildsvin, som säkerligen alltså
längesedan voro utrotade i dessa landskap.
Om vilda fåglar finnes intet medelande utom i
Västgötalagen om »höker». Där stadgas att, om en man finner hökbo
på egen mark eller allmänning och binder band om fotterna
på hökarne (ungarne, såsom märke att de äro hans) är det
»prænni sæxtan örtoghum» sak (=2 markers vite) att taga
dessa hökar. Detta vittnar om värdet af »hökar» till
jaktändamål.
Härmed torde det ungefär vara slut med den vilda faunan.
Om husdjursuppsättningens omfattning och värde vittna många
paragrafer, men äfven om djurens beskaffenhet kan man få en
viss föreställning. Tamdjuren utgjordes af samma arter, som
vi ännu hafva, men tydligen voro de ännu åtminstone delvis
temligen vilda och stodo mindre under människans kontroll,
än hvad våra husdjur göra.
»Hunder». En hynda hette i Västergötland »bykkia»,
jämför härmed det engelska bitch. »Bykkiahvaelper» var ett af
Västgötalagen såsom svårt skällsord erkändt ord, och »son of
a bitch» är fortfarande ett af det engelska språkets gröfsta
tillmälen. En hynda kallades på gammal östgötska »hyndsima»
och lagen bestämde, att om »hyndsima fölas», d. v. s. löper
löpsk, skulle egaren hålla henne inne nio i nätter. Bestämmel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
