Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen om böter, när hund biter »man til bana», som finnes i
båda lagarne, tyda på, att man hade stora och farliga hundar
- måhända »dalbohundens» förfäder. Böterna voro i sådant
fall dre marker. I Östgötalagen stadgas äfven, att, om en hund
blef galen, skulle ägaren kungöra detta. Bet hunden folk eller
fä, innan han blifvit »laglyst», skulle ägaren gälda skadan, men
sedan ej.
Hundarnes värde sattes dock ej särdeles högt.
Östgötalagen stadgar t. ex., att, om en »hiorjahund» (= vallhund)
dräptes, skulle böterna därför vara blott »tua öra». Men om man
ej kunde få hunden från sig, om den anföll, förr än han var
dräpt med alnslång käpp, då låg han ogill. Hund räknades
också i Östgötalagen till de djur af lägre värde, för hvilkas
bortstjälande blott behöfde bötas »snattarabot». Hund behöfde
ej heller, i olikhet med de dyrbarare husdjuren, med »vin[ =
mäklare] och vittne» köpas.
»Kat» räknas i dessa båda sistnämnda afseenden till samma
kategori som hund i Östgötalagen, d. v. s. den behöfde ej med
vin och vittne köpas och dess bortstjälande gäldades med
»snattarabot». På andra ställen synes den ej vara omtalad,
och i Västgötalagen tyckes den ej alls vara nämnd. Måhända
var katten då ej så allmän som husdjur. Det värdefullaste
husdjuret var otvifvelaktigt hästen. »Hæster» betyder i
Östgötalagen vanligen hingst, »hors» häst i allmänhet eller sto.
Sto kallas äfven »skiut». I Västgötalagen betyder »hors» sto,
äfven skrifves »hyrsa», och med »stophors» menades en
utegående afvelsmärr. Föl hette »fyl» eller »foli».
Ett »hæstfyl» var mera värdt än ett »marfyl». Det ses af
Östgötalagen, som säger, att, om förra slaget bites ihjäl af
hästar, är det en half marks böter, men för märrföl, som äfven
kallas »skiuthfyl», »tue öra».
Hästarne gingo troligen ute och voro säkerligen ganska
vilda att döma efter flera lagparagrafers lydelse. Så stadgas
i Östgötalagen t. ex., att, om en häst slår en man till döds,
så gäldas detta med »halfsiundu mark ok fiurum örtughum».
För sår orsakade af häst eller andra husdjur bötes »siax öra»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
