Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smärre meddelanden.
Om färgen pa bivråkens vaxhud.
Med anledning af D:r H. Nyqvists uppsats i detta ämne, häft.
I af Fauna och Flora år i g 16, ber undertecknad att med några ord
få komplettera D:r N:s intressanta meddelande. De anförda i o
auktoriteterna ha lämnat de mest växlande uppgifter om färgen på
bivråkerns näbbhud från svart till blygrå hos äldre, ja ända till
guldgul, i likhet med samtligas mening om färgen hos de yngres.
Undertecknad har haft tillfälle granska ungefär ett femtiotal,
kanske något tiotal mera, äldre och yngre fåglar och därvid funnit,
att samtliga ungfåglar haft mörkbrun iris och mörkt vaxgul (icke
citrongul eller guldgul) vaxhud incl. näbbens bakre del samt
fötterna af samma färg som näbbhuden. Begagnar tillfället påpeka,
att samtliga ungfåglar (oberoende af om de i öfrigt haft helt ljus
undersida eller enfärgadt mörkbruna) haft ögat infattadt i en
trekantig svart fläck, som däremot alltid saknades hos de äldre,
fr. o. m. 2:dra dräkten. Samtliga äldre fåglar ha däremot haft
höggul iris och smutsigt höggula fötter samt gråbrun vaxhud svagt
stötande i grönt, ljusare hos de hvitmagade, mörkare hos de
helmörka exemplaren. På två åriga ind. (igenkännliga på att
undersidan varit längsfläckig, icke tvärstrimmig) kan vaxhud och
näbbbasis ha haft någon kvarsittande gul fläck (ungefär som på de
tvååriga labbarnes fötter). — Däremot har jag icke i ett enda fall
kunnat konstatera svart färg hos någon färsk bivråks vaxhud,
misstänker tvärtom att dessa uppgifter bero på iakttagelser på ind. som
legat någon half eller hel dag och fått torka. — Då försvinner
nämligen mycket hastigt det brungula ur vaxhuden, så att den
svartnar, och om fågeln råkat ha mycket kvar af gump-pomadan
på näbben efter sista toiletten, så kan det nog hända att det svarta,
genom ett öfverdrag af stearinsyra skiftar i blågrått, i likhet med
hela dräkten hos många fåglar t. ex. roffåglar, hägrar, kakaduor etc.
Det är öfverhufvud en vansklig sak att skrifva färgdiagnoser om
fåglarnes näbbar, iris och fötter, då dessas färger, ofta redan efter
den döda fågelns kallnande, ändras, att nu inte tala om när fågeln
börjar torka. Hos ett stort antal fågelarter bli fångna exemplars
färger på ofvannämda kroppsdelar helt andra, alltså svagare än i
frihet, troligen beroende på bristande motion och
ämnesomsättning.
Dr. N:s påpekande, att bivråken som ju ofta får gräfva fram
sin föda, steklarnes larver och honung (aldrig de gamla getingarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
