Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o.m djupfaunan i svenska insjöar i i 5
Man antager också allmänt, att de maringlaciala relikterna
under denna tid invandrade till Östersjön. Möjligen skulle det
åtminstone på sina ställen starkt utsötade vattnet i det dåtida
Zanichelliahafvet kunna komma oss att betvifla möjligheten af
hafsarters invandring till och trefnad i detta haf. Härvid är
emellertid att märka, att detta ju dock faktiskt en gång måste
hafva skett, i det att arterna mångenstädes nu lefva i t. o. m.
fullkomligt sött vatten. Dessutom vande de sig naturligtvis
så småningom vid det allt sötare vattnet under sin invandring
genom de finska sunden. Härmed är naturligtvis ej sagdt, att
en större kontingent marina djur tålde att intränga i Östersjön
under denna tid. Tvärtom, sannolikt inkommo blott en del
mot sött vatten mera motståndskraftiga arter, och hit höra ju
bevisligen de fyra ifrågavarande kräftdjuren. Det finnes intet,
som talar mot deras invandring under Zanichelliatiden.
Zanichelliahafvet öfvergick så i andra baltiska issjön, som
ju ånyo hade sött vatten. Denna sötvattensperiod måste
således de invandrade arterna öfverlefva. F. ö. kan ju tänkas,
att de under denna tid drogo sig tillbaka till djuphålor med
eventuellt bräckt vatten. Då det salta vattnet åter bröt in och
Yoldiahafvet uppstod, kunde nya marina stammar invandra
genom Närkessundet. Om de ofvan antydda sunden funnos
öfver Finland, är det troligt, att därigenom också skedde en
förnyad invandring från nordost. Som nyss nämndes, antog
Lovén endast en nordostlig invandring. Jägerskiöld har också
påpekat en del skäl, som synas tala för denna åsikt, nämligen
att några västgötasjöar, t. ex. Lygnern, hvilka endast haft
förbindelse med Västerhafvet, sakna marina relikter. Emellertid
är Mysis funnen i irländska sjöar och Pontoporeia i
sydvästligaste Norge, hvilket, såsom von Hofsten framhållit, otvetydigt
visar, att dessa arters stamarter funnits i Västerhafvet. Det
finnes ju då intet skäl för att ej antaga detsamma beträffande
de öfriga arterna. En invandring västerifrån öfver
Närkessundet måste således medgifvas som möjlig eller rent af sannolik.
Yoldiahafvet öfvergick till Ancylussjön och denna till
Li-torinahafvet. Som Litorinahafvets salthalt var betydligt större
Fauna o. Flora 1918. Haf t. 3. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
