Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i o 2 fauna och flora
än den nuvarande Östersjöns, måste under tidigare
Litorina-tiden de förut i Ancylussjöns söta vatten lefvande arterna ha
fått upplefva en afsevärd miljöförändring. Denna öfvergång från
sött till salt vatten sluppo emellertid en del stammar undan, de
nämligen, som nu förekomma i sjöar, hvilka ligga ofvan
Litori-nagränsen. Dessa sjöar hade under landets höjning redan
åtsnörts vid Litorinatidens inträde. I dem öfvergingo således de
resp. arterna från Ancylussjön direkt till insjölifvet.
Annorlunda skedde emellertid på andra ställen. I de sjöar, hvilka
ligga under Litorinagränsen, t. ex. Mälaren, måste arterna finna
sig i att först uthärda det salta Litorinavattnet, innan landet
definitivt höjdes så mycket, att sjöarna afsnördes. Detta är
således t. ex. fallet med Mysis, Chiridothea och Pontoporeia i
Mälaren och dess vikar. I Vänern slutligen, som väl till stor
del befolkades genom västlig invandring, böra ju arterna hafva
lefvat i salt vatten oafbrutet, tills de vid landhöjningen direkt
öfvergingo till lifvet i sött vatten. Vi se således, att arterna
vid olika tider och själfständigt på olika ställen samt äfven
efter olika öden blifvit sötvattensdjur. De olika
sötvattens-kolonierna hafva följaktligen i de olika typerna af sjöar olika
ålder, och de hafva uppstått oberoende af hvarandra.1
Slutligen torde i en del fall en relikt sekundärt spridt sig från en
sjö till en annan, i hvilken hafvet ej kvarlämnat någon dylik
relikt. För en sådan relikt har Jägerskiöld infört benämningen
sekundorelikt. Ekman har emellertid framhållit, att denna term
måste vika för den redan förefintliga pseudorelikf.
De nu behandlade fyra kräftdjuren förekomma hos oss
endast i sjöar, hvilka äro belägna under högsta marina gränsen,
ett faktum, som ytterligare talar för deras marina ursprung.
Deras glaciala härkomst framgår Jramför allt däraf, att de i
sin utbredning äro starkt beroende af kallt vatten. De
förekomma därför endast i större sjöar, där vattnet vid ett visst
djup kan hålla sig vid låg temperatur hela året. Därför äro
dessa arter också ganska typiska representanter för djupfaunan,
1 Ur denna synpunkt kunna således arterna i Vänern sägas vara relikter
från Yoldiatiden, i Mälaren från Litorinatiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
