Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 10
FAUNA OCH FLORA
en del exempel på de för färgbildningen viktiga faktorerna,
dock endast inom vår världsdel och närmaste gränsområden,
små studier från talrika vandringar i solig söder.
Om vi på våra jämförande vandringar börja med den
mest varierande, den för vårt ämne mest karakteristiska
gruppen, ödlorna, så veta vi alla, hur fattigt vårt nordliga land är
på dessa djur. Vi kunna knappt räkna med andra än den
lilla gråbruna, ofta nästan svarta, föga i ögonen fallande
skogsödlan (Lacerta vivipara Jacq.J, grå som stenen eller
trädstammen, på hvilken den tagit plats i sommarsolen. Ringa är
skillnaden i färg och teckning mellan könen, den svarta färgen
tager öfverhand i mossar och starkt fuktiga trakter, men här
äro vi inne på en fråga, hvarom mer längre fram. Äfven söderut
varierar arten föga, hennes vistelseort är öfverallt densamma.
När vi lämnat det nordtyska och nordryska platålandet i norr,
förekommer hon endast i de fuktiga bergskogarna och
mossarne, däraf också den vanligaste tyska benämningen
»bergödla».
Mycket sällsynt förekommer i vårt lands sydligare delar
sandödlan (L. agilis L.J. Själf har jag här hemma endast haft
tillfälle iakttaga henne på Hallands Väderö, men öfver hela
mellersta Europa, ända bort öfver Uralbergen, är hon den
vanligaste arten.1 Sandödlan bjuder oss redan tillfälle till
intressanta iakttagelser: stor olikhet mellan könen samt tilltagande
kroppsstorlek och klarhet i färgerna söderut. Äfven i vårt
nordliga klimat, d. v. s. Sydsverige, är hanen grön med rödbrunt
ryggband och vackra fläckrader, under det honan är och
förblir gråbrun i grundfärgen, åtminstone med obetydligt grönt
inslag. Hos denna art kunna vi också studera färgens
växlingar under årstiderna: under våren går det gröna i
gräs-eller blågrönt, ja ofta med starkt inslag af blått, mot
sensommaren öfvergår den till gulgrönt, ja mot hösten till nästan rent
kromgult, totalintrycket öfverensstämmande med den gulnande
1 Anmärkas bör, att det svenska namnet »sandödla» är något vilseledande, ty
hon vistas inte alls gärna på blotta sanden. Det tyska »Zauneidechse»,
gärdes-gårds- eller häcködla, är mera betecknande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
