Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM VÄNERNS HORNSIMPA
169
Sven Lovén framhöll, att afståndet »från andra ryggfenans
slut till stjärtfenans rot» hos Vätternsimpan utgör mera än
10 % af totallängden, medan det hos lika stora baltiska
exemplar är omkring 8 % däraf. Detta gäller i allmänhet äfven om
Vänernsimpan, men regeln är ej undantagslös hvarken för den
eller för Vätternsimpan, dock kan den stundom utgöra en hjälp
vid skiljandet mellan insjöformerna och de baltiska, ehuru
äfven hos dessa senare nämnda afstånd ej så sällan uppgår till
öfver 11 % af totallängden äfven hos äldre exemplar.
Ett annat kännemärke på Vätternsimporna, som också af
Lovén anföres, är, att de skulle ha större afstånd mellan
ryggfenorna än de baltiska. Detta håller emellertid ingalunda streck,
ty denna karaktär är mycket variabel, nämnda afstånd kan
nämligen hos såväl Vätterns som Vänerns simpor sjunka till
omkring 4 % af totallängden, men hos de baltiska stiga ända
till 6,7 %.
Äfven variationen med afseende på fenornas storlek är så
betydlig, att några skarpa karaktärer ej synas vara att hämta
därifrån. Bröstfenorna nå hos honliga Vänernsimpor till eller
något bakom anus och hos hanarne naturligtvis ännu längre.
Samma sak gäller om Vätterns och andra hornsimpor. På det
hela taget äro dessa fiskar ganska variabla i de flesta
karaktärer, och det, som visar sig någorlunda konstant, har sålunda
desto mera värde.
Af det ofvanstående är i alla fall tydligt, att ej mindre än
tre olika och ganska lätt skiljbara raser af hornsimpa ha
utvecklats i lika många af Sveriges stora insjöar. Alla
härstamma från den hornsimpstam, som en gång lefde i det
ishaf, som fordomtima omgaf vårt land och delvis täckte det
samma.
Rörande de nämnda sjöarnes geologiska
utvecklingshistoria må följande erinringar, grundade på Professor H. Munthes
meddelanden1, vara tillfyllest. Under istidens senare del voro
alla de nämnda sjöbäckena täckta af ishafvet — Yoldiahafvet
1 Henr. Munthe: Studies in the Late-Quaternary History of Southern Sweden.
G. F. F. 1910.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
