Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
FAUNA OCH FLORA
Lillåmynningen förbindes den unga strandskogen med den
egentliga vattenvegetationen genom kärrartade partier, hvilka
genom hvitmossans inträngande tendera att öfvergå till
låg-mossetyp. Inom Örebrofjärdens norra strandområde, åt
Myrö-och Esplundahållet, utgöres berggrunden af urberg.
Vattenvegetationen är ej heller här så rik, men strandvegetationen
stoltserar i stället med härliga löfängar och blandskogar. Äfven
här äro emellertid stränderna låga och gifva rum för grunda,
af starrtufvor öfversållade vikar, hvilka stundom sträcka sig
långt in i strandskogen. Moränmarken är i allmänhet rik på
flyttblock. En ansenlig mängd sådana ligga ute i vattnet,
bildande en hel liten skärgård af små klippöar. I öster står
Örebrofjärden i förbindelse med den öfriga Hjälmaren endast
genom tvenne smala sund, norra och södra Essundet. Den
naturliga afgränsningen har uppstått genom den väl markerade
rullstensås, som mellan nämnda sund bildar Essön och sedan
fortsätter långt söder ut, bl. a. bildande gränsen mellan de
omnämnda V. och Ö. Kvismaren.
Den långsträckta vid pass 3U mil långa, men endast
omkring 1 1/2 km. breda sjön Tysslingen, hvilken med sin norra
ända når just till gränsen för Närikesslättens område, men
f. ö. faller helt och hållet inom detsamma, är äfven främst
tack vare sitt ringa djup, hvilket ingenstädes torde öfverskrida
1 m., och sin rika vegetation en verklig fågelsjö. Särskildt
den södra ändan utmärkes af vidsträckta, för plogen ännu
otillgängliga sumpmarker med rik vegetation, hvilken tydligen
mer och mer inkräktar på sjöns fria yta. Närmast kring sjön
sluter sig så godt som öfverallt kulturmark, hvars gräns
markeras af för många af sjöns fåglar välkomna strandsnår.
Anmärkningsvärd är särskildt fågelrikedomen vid höst- och
vårsträcken. Sannolikt sammanträffa här, söderifrån räknadt,
sydvästliga flyttningsvägar, hvilka härifrån göra en båge
österut. Om man nämligen utgår från det erkända och ofta
påpekade faktum, att många fåglar vid flyttningen med
undvikande af höjdområden gärna följa större vattendrag och sjöar,
så är det vid en blick på kartan tydligt, att de halländska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
