Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN
141
En svart rödstjärt
sköts här vid Köpmannebro den 18/u 1920. Det var en gammal
hane i mycket vacker vinterdräkt, och trots den sena årstiden var
den mycket fet.
G. Kihlén.
Några meddelanden från Örebrotraktens fågelsjöar våren 1921.
Det ytterligt låga vattenstånd, som varit rådande har inverkat
högst menligt på fågellifvet. Kring Hjälmaren har ängar och
vassar nästan legat på det torra. Än värre är det emellertid i
Kvismaren, som med undantag af gölarne vid norra stranden är nästan
uttorkad. I vanliga fall plägar vattenståndet i början af april vara
en meter eller mera, och det normala sommarvattenståndet 35 till
60 cm., där man i år ej kan finna en vattendroppe. Vid ett
besök, som jag gjorde den 22 mars vid Östra Kvismaren, hade alla
sjöns häcksvanar, omkr. 10 par, samlats i de större gölarne. Den
5 april funnos i dessa blott de tre par, som årligen häcka där.
De öfriga, som bo söder om kanalen voro borta, då deras område
f. n. är obeboeligt. Antalet sothöns minskas säkert i år med mer
än hälften. Skrattmåsar och skäggdoppingar voro som bortblåsta.
Fiskgjuse och rördrom funnos ej heller, hvilket nog beror på, att
gölarne i år äro fisktomma. Änderna voro jämförelsevis fåtaliga.
Endast gräs-, krick-, bias- och brunand iakttogos. Däremot voro
rallar, spofvar, vipor och beckasiner lika talrika som någonsin.
Några bruna kärrhökar sågos, af hvilka emellertid blott tvä voro
honor. Blåa kärrhökshanar sväfvade här och där öfver
ängsmarkerna. En stor präktig gammal dufhökshona satt i vassen, och
jag hade nöjet att en lång stund betrakta henne på blott 20 meters
afstånd. Till slut fick hon dock syn på mig och flög bort med en
fågel af ungefär en krickas storlek. En del andra roffåglar syntes
också, bl. a. en fjällvråk, som flaxade som en tornfalk öfver
Askersängarna.
Här och där vid stränderna lågo döda svanungar. En fiskare
omtalade senare, att i höstas en kull på sju ungar gick under. De
voro i det närmaste flygfärdiga och sågos flyga öfver hela sjön,
men de hade tydligen ej kraft nog att flytta, när det frös till. De
gamla svanarna stannade i det längsta, och ungarna sprungo en
vecka på isen, men sedan svulto de ihjäl.
Stora gåsflockar betade på ängarna och i skymningen kommo
hundratals gäss och slogo ned i vassarne. En stor tranflock
syntes också.
Den 1 april var jag i Tysslingen. Äfven här rädde lågvatten,
ehuru det ej där betydde så mycket som i Kvismaren på grund af
den förras naturbeskaffenhet. På det gamla vanliga stället i
Irvings-holmsvassen bölade en rördrom, och på ängarna höllo spofvar,
vipor och beckasiner till i mängd. En brun kärrhökhane slogs med
kråkorna ute öfver Gräfvebyängen. Sjön var som vanligt denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
