Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE BOTTNISKA SJÄLARNES LEFNADSVANOR 257
en högre ålder, hvarför ock åtskilliga själjägare antaga två
olika raser, en större och en mindre. De största hanarne bli
3 m. långa; den veterligen största mängden späck, 12 lispund
(= 102 kg.) lämnades dock af en hona (A. H—n).
Bland vikarne urskiljas flera olika former. Den, som ofvan
skildrats, är den vanliga vikaren, långvikaren eller vistaren;
den har i allmänhet en mörkt gråbrun grundfärg och är
tämligen stor med intill 50 à 60 kg. späck. Äfven har omnämnts
den lilla mörkgrå vikare, som skall vara bofast i Lillbotten.
En annan form är rödbröstaren, hvilken är försedd liksom
med ett rödbrunt bröststycke, som sticker af mot den öfriga
brungrå dräkten, och som blir synligt, då djuret reser sig upp;
i öfrigt liknar den vanliga vikaren. Den är sällsynt, och det
gäller i ännu högre grad de fullkomligt korpsvarta individen,
helt och hållet utan teckningar och endast med något ljusare
undersida. Dylika melanismer förekomma äfven af gråsjälen.
Lángblávikaren och smáblásjälen ha båda en blåsvart
grundfärg, mot hvilken de ljusa teckningarne skarpt afsticka. Den
förra säges bli större än vanliga vikaren, ibland nästan så stor
som en gråsjäl med ända till 70 à 80 kg. späck (O. Sj—dt).
Den visar sig blott på våren och uppehåller sig då gärna i
grupper på svag och dålig is, är mycket försiktig och svår att
skjuta och var med de gamla mynningsladdarne oåtkomlig;
den är ganska sällsynt. Smáblásjälen är i allmänhet mindre
än vanliga vikaren, tros af somliga, liksom den föregående,
icke ha några vistor, kutar hvar som helst, mest på sämre is,
håller sig mycket på rörlig fot i drifisen och i vakar (kallas
därför också vaksjäl) och tar kuten med sig, hvart den färdas;
stundom gör den sällskap med vanliga vikaren. Den skall
vara föga skygg och lätt att skjuta och säges därför vara
»trogen en själ.»
En särdeles egendomlig form är smásjälen eller naclden.
Den är blott 1 meter lång, fult gråbrun till färgen och utmärker
sig särskildt genom sina fina och korta »kamphår» (morrhår).
Enligt fyrmästare J. Pettersson skall 2 slags småsjäl
förekomma, af hvilka den ena ej är större än en vanlig vikarkut
17 — 21395. Fauna och Flora 1921. Häft. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
