Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*58
FAUNA OCH FLORA
i maj månad. Visserligen mena somliga, att småsjälen
ingenting annat är än fjolårsungar, men detta förnekas på det
bestämdaste af de mest kunniga och erfarna fångstmän, och
däremot strider dess utseende. Den är ofta veckig och rynkig
i ansiktet, hårlös och skorfvig kring nosen, på halsen,
skuldrorna och bröstet, löser f. ö. ständigt hår; är ofta lusig och
ruskig. I dylika fall skulle man kunna tänka på någon
sjukdom, men däremot talar den omständigheten, att den nästan
alltid är fet. Den stiger upp genom Kvarken i april. »Då
kakuran (lommen) kommer, då kommer småsjälen», säga
fin-ländarne. Den färdas mest i öppna vakar eller issörja, går
emellanåt upp på isen för att hvila, uppsöker därvid gärna
1 —l1/* m. höga »knulor» af hopbruten is och spejar högrest
omkring sig men är likväl ej särdeles uppmärksam utan lätt
att skjuta och anses dummare än vanliga vikaren. Några
vistor äro ej kända, och den har aldrig afnötta klor. Den tros
aldrig kuta, och något foster är aldrig funnet. På senare tid
har den blifvit sällsynt. Synnerligen erfarna och vederhäftiga
personer försäkra med största bestämdhet, att småsjälen icke
är vikare (O. Sj—dt), och en meddelare (J. A. P — n), som
noggrannare undersökt tandbyggnaden och haft tillfälle till
jämförelse med illustrerade beskrifningar, vill göra gällande,
att tänderna fullkomligt likna knubbsjälens. Stegsjälen däremot
räknas som en verklig vikare. Äfven den är liten, i allmänhet
ej större än småsjälen, men kan ibland bli tämligen stor. Den
stiger upp i Kvarken samtidigt med småsjälen men håller sig
därvid mindre än denne i öppet vatten och mer i eller under
vårisen, i klämningar och i tunnlar, bildade af uppbruten is,
går emellanåt upp på isen för att hvila, ofta i vistarhål,
anträffas stundom i sällskap med vistaren och färdas öfver hufvud
gärna i vistarisen (K. H — n). Den upptar äfven vid behof egna
hål och får då afnötta klor. Någon synnerlig brådska gör den
sig lika litet som småsjälen under färden genom Kvarken och
kan hvila ett par dagar i sträck vid ett hål. Den vänder,
liksom småsjälen, åter mot söder samtidigt med vanliga vikaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
