Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
141
Längre mot väster kan den ju ej komma i Europa. Senare upp-
tages den äfven i den subarktiska gruppen.
En rätt märklig sak är, att förf. ej lyckats komma till klarhet
med, att fjällrenen och skogsrenen i vildt tillstånd bilda två skilda
raser. Som stöd för denna sin uppfattning åberopar han sig äfven
på tvenne norska zoologer, men det är rätt tvifvelaktigt, om dessa
sett någon renrasig skogsren, ty någon sådan finnes ej i Norge och
har ej heller funnits. Att det numera bland de »tama» renarna
finnas genom korsning uppkomna blandformer förändrar ej det fak-
tum, att de vilda skogs- och de vilda fjällrenarna äro mycket olika
och ej svåra att skilja genom sin olika kraniebyggnad, olikheten i
extremitetsbenens inbördes proportioner, hornens form, djurens all-
männa utseende, lefnadsvanor o. s. v. De båda renarna ha också
olika utbredningsområden och ha invandrat på olika vägar. Fjäll-
renen är en fortsättning västerut af tundrarenen i nordligaste Ryss-
land och Sibirien, och den har tydligen på en nordlig väg inkommit
längs Ishafskusten till skandinaviska halfön och sedan spridt sig
söderut längs fjällkedjan äfven inåt Norge. Skogsrenen däremot
sammanhänger med de renar, som förr funnos m. 1. m. talrikt i
Rysslands skogstrakter och vidare österut i den stora sibiriska ur-
skogen. I Karelen fanns den ännu för kort tid sedan, t. o. m.
sistlidna vintern dödades en hjord där, måhända den sista. (Några
kalfvar ur denna togos dock lefvande och finnas nu på Skansen i
Stockholm, och där finnes alltså material för den klentrogne att
jämföra!) Skogsrenen har tydligen på en mycket senare tidpunkt
längs kusten av Bottniska viken invandrat i Sverige och alltid lef-
vat i skogslandet. Om vintrarna kunna fjällrenarna under sin
vandring nedåt skogarna komma i kontakt med skogsrenarna, men
båda behålla sina skilda lefnadsvanor, så vidt ej människorna med
tvång drifva dem åt visst håll. Dessa de båda renrasernas olika
lifsvanor ha f. ö. sin fullständiga parallell i Nordamerika, hvarest
det finnes en »woodland caribou» motsvarande vår skogsren i bygg-
nad och lefnadssätt och en »barren ground caribou» motsvarande
vår fjällren, ehuru den där är tundraren, hvilket ju dock praktiskt
taget är alldeles detsamma. Där har det dock ej fallit någon män-
niska in, att dessa skulle vara identiska.
Med afseende på harrens förekomst torde det kanske vara skäl
att erinra därom, att den längs Norrlands kust konstant förekom-
mer i skärgården och gärna står utanför bränningarna. Stundom
ehuru sällan förirrar den sig så långt söderut som till Upplands
kust. Med afseende på en del djurarters biologi är förf. kanske väl
exklusiv såsom t. ex., då han låter strandskatan »fordra sandiga
stränder». Om så vore fallet, skulle hennes utbredning vara vida
mindre än den faktiskt är.
Med kapitlet 10 kommer förf. in på en ganska vansklig sak,
nämligen faunans förhållande till temperaturen. Han varnar visser-
ligen i inledningen för den schablonmässiga behandling, som detta
ämne varit utsatt för, och detta med full rätt. Huruvida medel-
temperaturen är någon djurgeografisk faktor eller ej lämnar förf.
därhän såsom ganska ovisst, och äfven häri är jag böjd att i stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
